Jag har dåligt samvete. I många år har jag obetänksamt använt uttrycket värpa ägg i betydelsen “vegetera, vara overksam, göra ingenting”.
– Vad gör du idag?
– Äh, ingenting. Värper ägg bara, har det kunnat heta.
Ett vårdslöst, moraliskt förkastligt tal, har jag plötsligt insett. Det är ju ett absolut storverk, detta att värpa ägg! Tänk vad det kostar i energi och möda! Äta duktigt och leva sunt så att vitan och gulan blir näringsriktigt fyllda, picka kalcium så att skalet får sitt, härbärgera det/de tungskumpiga ägg/-et/-en i kroppen, värpa, ruva…
Vet inte var jag fått denna innebörd av värpa ägg ifrån. En idiosynkrasi, vad det verkar. Känner ingen annan som använder uttrycket på samma sätt, ingen förstår mig när jag gör det.
Vare härmed slut med detta pietetslösa språkliga missbruk från min sida!
Ber därutöver att få tillönska mina läsare en till att börja med stillsamsorgsen Påsk, därefter, i samband med uppståndelsen, en desto gladare dito. Betänk vid inmundigandet av de obligatoriska minst 8-10 påskäggen allt det arbete som ligger bakom från hönans sida. (Höns- och äggkläckningsindustrin är förstås en [tämligen vedervärdig] sak för sig i sammanhanget. Förbigås med tystnad den här gången.)
Liked this post? Follow this blog to get more.