Nyss återkommen från en promenad i det omgivande kulturlandskapet; i virkesåkrarna alltså. Det är inte frågan om skog, knappast ens om natur i gängse mening. Nej, det handlar om kultur, som sagt, odlingar. Den gröda som odlas är till 90 procent gran. Små öar av skog här och där, i övrigt plantager överallt. Det är fult, ensidigt och fult.
Nu håller de dessutom på att gallra borta i Kransmossen-området, där jag ofta går. Då passar de på att köra med sina gigantiska skogsmaskiner på de stigar jag brukar använda, och därmed förstöra dem fullständigt. Men man får väl vara glad att de inte slår till med en “föryngringsyta” med en gång (kommer säkert), dvs. ett kalhyggesMORD på all tänkbar biologisk mångfald.
Jag försöker blunda för anskrämligheterna, böjer mig ner och ser på detaljerna i stället. Upptäcker sköna ting som liknar vår i mosslandet. Alltid något ändå.
Liked this post? Follow this blog to get more.