Vad vet man egentligen?

För fem år sen hade jag kommit till Moskva på min jorden runt-resa. Guiden Natalja pekade ut och berättade om de största sevärdheterna för en liten grupp, bestående av mig och fyra danska ölgubbar. På tåget mellan Helsingfors och Moskva delade jag kupé med Dimitrij, en trevlig ryss som talade god engelska. Så här skrev jag om mötet med Dimitrij i Dagonattboken från resan:

Intressant hur Dimitrij uttryckte exakt den syn på Vladimir Putin som man tänker att de flesta ryssar har. Nej nej, han är ingen diktator, nej det är bara väst som förtalar stackars Putte därför att de är sura för att han ger så mycket pengar till den ryska stridsmakten, för att han vill att Ryssland ska bli starkt igen… Och då var ju ändå Dimitri en ryss som kunde bra engelska, som varit ute och rest en hel del, som till och med bott i USA. Inte ett ögonblick verkade han fundera över rysk medias roll i opinionsbildningen. Inte ett ögonblick verkade han tvivla på att han hade bildat sig en egen självständig syn på tingens tillstånd. Även om jag tror att invånarna i ett litet, demokratiskt (och gärna någorlunda demokratiskt) land, som Sverige, har de bästa möjligheterna att få en någorlunda objektiv och saklig bild av världspolitiken så tillåter jag mig trots detta ibland att tvivla: Ger verkligen våra medier en rättvis bild av exempelvis Ryssland och Putin? Vi är ju trots allt väldigt västorienterade…

ur Dagonattboken från resan Jorden runt utan flyg

Guiden Natalja frågade oss vilken rysk president som vi trodde hade varit mest katastrofal för Sovjetunionen / Ryssland. Vi tvekade lite, Stalin kanske? Men Natalja tvekade inte: Nej nej, det var givetvis Gorbatjov. Från och med hans period vid makten hade det gått utför med landet. Hon talade alltså om den president som har störst anseende i väst, för perestrojka och glasnost m.m….

Tja, vi anser oss veta bäst för det mesta. Vi vet hur det egentligen ligger till. Alla utlänningar är bara duperade av sina korrupta medier. Men hur säkra kan vi vara på detta? Egentligen? Vi kanske också är förda bakom ljuset; eller kanske åtminstone har en färgad bild av världen, som stämmer med våra värderingar. En sak kan vi i alla fall vara säkra på och det är hur enormt viktiga medierna är för hur vi ser saker och ting; tidningar, radio, tv och på senare år alla digitala källor till information – på gott och ont. Sociala medier låter välsyftande människor komma i kontakt med varandra. Men detsamma gäller för alla knäppskallar, som förr var isolerade i sin lilla by, men som nu kan frottera sig med tusentals likasinnade på nätet.

Mötena med Dimitrij och Natalja och reflektionerna de ledde till är exempel på resandets bildningseffekter; man får chansen till nya perspektiv på världen och tillvaron. Det gäller inte minst när man reser ensam, det sociala kontaktbehovet gör att man slå sig i slang med allehanda okända människor.

Liked this post? Follow this blog to get more. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.