Kajorna umgås
på taket mitt emot
Det gör inte jag
Jag har liksom dömt mig
själv att göra bot
enligt annan lag
En del kämpar och
står i för att stå ut
med varandra
Men jag försöker klara
mig själv och göra slut
med alla andra
Ja, dom som åker med
i sladdrande led
på klotet, så klart
som i en go-cart, så rart
i en helvetes fart
genom über unter vor
zwischen rymden
och alla satans svarta hål
ruttna rovor, snorig kål
under tyngden
Dom som inte känner när Jorden luktar bränt!
Alla dom man inte orkar va med jämt
men har förbannat svårt att va utan!
När man som ett vilset litet barn, skrämt
kurar förnedrad av reklamstinna skämt
i sinnesslöa teverutan
Och du som sitter på din gren
med mentala benen
amputerade jäms med knäna
Vilka slutsatser kan dras
av att ditt liv har gått i kras
och apatierna blitt så suveräna?
Är du klar, är du klar?
Exakt vad har du kvar
att göra förrns du drar?
Du söker den gåtfulla frågan
på vilken livet är ett svar…
(Tänkte det skulle bli en låt av det här så småningom…
Liked this post? Follow this blog to get more.