De rikligt förekommande klockorna i pjäsen 1917 – När alla klockorna stannade, som jag såg igår (se föregående inlägg nedan; och bilden ovan) fick mig nu plötsligt att associera till filmen Fyra bröllop och en begravning; närmare bestämt till när skådespelaren John Hannah – med stark skotsk accent – läser dikten Stop All the Clocks av W.H. Auden, i djup sorg över sin älskades död. Åh, jag minns att jag grät som ett barn när jag såg och hörde det här första gången…
Stop all the clocks, cut off the telephone, Prevent the dog from barking with a juicy bone, Silence the pianos and with muffled drum Bring out the coffin, let the mourners come. Let aeroplanes circle moaning overhead Scribbling on the sky the message He Is Dead, Put crepe bows round the white necks of the public doves, Let the traffic policemen wear black cotton gloves. He was my North, my South, my East and West, My working week and my Sunday rest, My noon, my midnight, my talk, my song; I thought that love would last for ever: I was wrong. The stars are not wanted now: put out every one; Pack up the moon and dismantle the sun; Pour away the ocean and sweep up the wood; For nothing now can ever come to any good
Liked this post? Follow this blog to get more.