Skogens sus

I mitt nyinhyrda torp hörs ingen glassbil, inte alls. Här hörs inga civilsatoriska ljud över huvud taget; inga bilar, inga sabla motorgräsklippare, inget folkligt, festligt fullsattpladder.

Det är bra.

Det enda som hörs är skogens sus; någon gång interfolierat av älgen Helge som mumsar nedfallna äpplen utanför huset i gryningen…

Ska sanningen fram (och det ska den) så har jag inte varit där mycket ännu. Och den gången jag var där så rök det in från öppna spisen hela tiden. Men det berodde på att jag inte lyckades öppna spjället på rätt sätt. Det ska jag bli bättre på, och då finns det ingenting som hindrar mig att utvecklas till en nutida Henry David Thoreau. Så här ser torpet ut:

Inte så märkvärdigt på utsidan, men inuti är det fint:

P.S. Tvivlar på att Henry David hade något tigerskinn i sin stuga vid Walden Pond. D.S.

Liked this post? Follow this blog to get more. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *