Och nu till något helt annat… dvs. vi lämnar de dystopiska grubblerierna för ett tag. Åter till vår homo sapiens-serie; nr 9 i raden, betitlad Musikanter. För fem år sen hedrade jag musikfestivalen Clandestino i Bohuslän med min närvaro. Hedrandet var ömsesidigt; jag kände mig ytterst hedrad av privilegiet att få njuta av så mycket härligt engagemang och spelglädje på scen!
Det är en gåta detta med musiken… varför är det så njutningsfullt och nödvändigt med musik? Egentligen? Rytm och klang… ibland ordmusik därtill… Nåväl, tänker inte försöka mig på något analyserande här. Låt oss nu bara njuta av ögonblicket, här och nu. Ni får en musikbit att lyssna på, samtidigt som ni kan insupa några bilder från den där bohuslänska festivalsommaren 2015.
Och har ni tagit er ända hit, och tittat på alla bilderna, så ska ni få en låt till som belöning. Ale Möller, en av mina absoluta favoriter:
Liked this post? Follow this blog to get more.