Min Blogg

Namnpåhittande

I samband med maskrosbildtagning häromdagen kom jag att tänka på hur olika språk – dvs. olika språks språkanvändare – hittar på och kommer överens om olika ord för samma sak. Först en bild på denna maskarnas favoritros:

På svenska kallas alltså den här vackra blomman maskros. En intressant sammansättning av nedsättande (pejorativt) och “uppsättande” (finns inget bra motsatsord till pejorativt). Maskar har ingen högre status, men det har rosor. Kanske kan man tolka namnet som att “jo, visst, du är vacker, men ändå ingenting värd jämfört med riktiga rosor”.

På danska heter blomman mælkebøtte. Och det kan man ju verkligen fråga sig vad vårt sydvästliga broderfolk menar med detta…? Ingen aning.

Norskans namn är løvetann, lejontand alltså. Fullt begripligt, menar jag. Lejon borstar sällan eller aldrig tänderna, varpå dessa naturligtvis med tiden blir tämligen gula. Således en passande beteckning på denna van Gogh-gula skönhet.

Tyskarna har tänkt på samma sätt som norskarna: Lövenzahn kallar de vår korgblommiga favorit.

Och härifrån går en tydlig etymologisk linje söderut till spanskans diente de león.

Kanske har engelskans dandelion (-lion på slutet har huvudbetoning i ordet och uttalas precis som namnet på det stora kattdjuret) samma ursprung? Nån som vet?

Holländskans paardebloem är svårare att genomskåda, liksom naturligtvis i dessa sammanhang alltid omöjliga finskans (finskugriska språkgruppen; finska, samiska, estniska, ungerska, m.fl.; icke indoeuropeiska språk) voikukka (nä nä, har med säkerhet ingenting ö.h.t. att göra med det manliga könsorganet…). Och vad ska vi säga om franskans pissenlit? “Lit” betyder “säng”, “pisser” kan betyda “pissa”; pissenlit således lika med “pissa i sängen”? Låter inte särskilt troligt.

För att avsluta kan vi väl låta oss förundras över människors språkliga samarbetsvilja ändå. Varje ord i ett språk är en överenskommelse mellan språkbrukarna. Exempel: Ok, låt oss säga att den betydelselösa fonemkombinationen [m a s k] bildar det betydelsebärande ordet (morfemet) mask, som då avser de där välkända ringlande jordförbättrarna som dessutom är så förträffliga att agna metkroken med. Är alla överens om detta? Ållrajt, då säger vi så.

X-Saurie

förstelnade saurien jag
inspärrad lever
mumifierad terminerad jag
insluten lever

solen därute
dunklet härinne

ingenting tänker
ingenting gör
ingenting hör
ingenting ser
drömmer ej längre
längtar ej mer
ingenting hör
ingenting ser

kylan
i skuggorna
bland åren
tiden
som sopar
spåren
tiden
som slickar
såren

förstenade saurien jag
inspärrad lever
mumifierad terminerad jag
insluten lever

sinnesfri
sinneslös

Vemod

vredesmod
saktmodigt tålamod
vemod

vankelmodigt klenmod
hjältemodigt ädelmodigt mannamod
vemod

svårmodigt missmodigt armod
jämnmodigt långmodigt levnadsmodigt livsmod
vemod

vemodigt vemod

I lövsångartider

Nu är den på gång, Sveriges vanligaste fågel: lövsångaren. Cirka 13 miljoner par häckar i landet. Så det finns långt fler lövsångare i Sverige än homo sapienssvenskar – på sommaren, vill säga. På vintern vistas Phylloscopus trochilus i Afrika.

Alla har inte anlänt än. Men snart nog nu hör man den lille gröngulgråes sång överallt ifrån. Ja, inte i granplantagerna och på kalhyggena förstås, men överallt där det finns löv, där hörs också lövsångarsången. Det rör sig om en ljuvlig, flöjtfallande liten melodi:

Som att i fullständig avslappning
luta sig tillbaka
Lojt, lättjefullt
låta knäna falla isär
Tillitsfullt
överlämna hela sin kropp
åt sin älskades kyssar och smek –

Sådan är lövsångarens
sommartövande sång
i lövsprickningen

Hör bara

Ord och också visor

För ett par månader sen skrev jag om Fred Åkerström som sjöng Ruben Nilssons visor. Jag blev påmind om hur visgenren står mitt hjärta nära, och om vilken viktig roll visorna har spelat för min musikaliska utveckling.

Häromdagen sysslade jag bl.a. med dessa tre bilder:

Och kom naturligtvis genast att tänka på visan Titta titta / Så vänder vi på bladet och vad hittar vi där, av den eminente Owe Thörnqvist. Den spelades in på skiva redan 1956.

TITTA TITTA

Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där?
Titta på haren, titta på haren, hur han hoppar på skaren! Jaa.
Men lilla räven, men lilla räven bara smyger i säven.
Varför det då?
För han har väl inget annat för sej, kan man tänka.
Huvudsaken är väl att han rör sej, kan man tänka.
Och titta titta här och titta titta där och titta titta titta får ni se,
att dom har ögon här och dom har öron där och även svansar hava de.
Och en liten mun att äta med, för se dom äter ej med sked,
och titta titta här och titta titta där och titta titta får ni se.

Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där?
Titta på dilen, på krokodilen, hur han badar i Nilen!
Men elefanten, men elefanten bara plaskar i kanten.
Varför det då?
För han törs väl bara tvätta bena, kan man tänka.
Huvudsaken är att dom blir rena, kan man tänka.
Och titta titta här och titta titta där och titta titta titta får ni se,
att dom har ögon här och dom har öron där och se en snabel har han med.
För varje söndagskväll klockan sju så går han snabelkrok med sin fru.

och titta titta här och titta titta där och titta titta får ni se.

Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där?
Titta på Göte, titta på Göte, lite grann bakom flöte! Ha,ha!
Men lilla Hugo, men lilla Hugo, han kan räkna till tjugo! Ha,ha!
För han har väl inget annat för sej, kan man tänka. Huvudsaken …….
TYST I KLASSEN!
Titta på Ville, titta på Ville, han har Bc i “krille”, ha, ha!
Men inte Hektor, men inte Hektor, för hans farsa är rektor, ha, ha!
Stina läser nästa stycke!
Buuhuuu!
Titta på Tage, titta på Tage, det är han som har slage’.
Slog lilla Stina, slog lilla Stina,så hon börja’ och grina.
Åh, hon har väl aldrig annat för sej, kan man tänka.
Huvudsaken är väl att det rör sej, kan man tänka.

PANG!!
VEM VAR DET?
Det var Asta!
Fy, på sej, Asta, fy, på sej, Asta, ska hon sitta och kasta? Va!
Nej, det var Becke, nej, det var Becke, för han stänkte med bläcke’!
Detta börjar faktiskt likna höjden, ska jag säja!
Nästa timme börjar vi med slöjden, ska jag säja!
Och titta titta här och titta titta där och titta titta titta får ni se,
och håll ett öga här och håll ett öga där så får ni se hur gott det är.
Oj, oj, oj, oj, oj sicket sjå, man blir ju slagen gul och blå,
och titta titta här och titta titta där och titta titta får ni se,
och titta titta får ni se…….
Och titta titta får ni se…….
Och titta titta får ni se…….
Och titta titta får ni se
…….

Aha, snabelkrok alltså… Jag utgår från att jag måste ha tagit bilden en söndagkväll, långt där borta i Mana Pools, Zimbabwe.

Nu när jag blivit påmind om texten, inser jag att denna visa naturligtvis också är ett synnerligen relevant inlägg i den svenska skoldebatten. Det är väl i stort sett samma nu som då (fast värre)…

Owe Thörnqvist var en virtuos viskreatör, med en stor portion humor. Hans Albin och Pia uppträdde jag med redan som minderårig på kafferep i min födelseby Broaryd, i Småland, därtill uppmuntrad av min kära moder. Alptoppens ros har jag sjungit och joddlat otaliga gånger, kan den fortfarande stensäkert utantill.

Kommer förhoppningsvis att återkomma med mer om den svenska vistraditionen i framtida inlägg. Vad är det för speciellt med visor egentligen?

Knoppfacitförsök

Nej, jag är faktiskt inte helt säker på vilka knoppar som ingick i knopptävlingen. Detta är ju synnerligen bedrövligt, från min sida. Gick alltså min vanliga runda häromsistens och fotade glatt alla optimistiska knoppar jag fick syn på. Först i efterhand kom jag på detta med att utlysa en tävling…

Nåväl, 4/6 är klara, det är egentligen bara knopparna 1 och 3 som är problematiska. Trodde själv, liksom många av de 1.000 först kontrollerade svarande, att åtminstone en av dessa två spetsiga långknoppar var bok, men så var det inte. Bokknopparna är inte gröna än, har det visat sig vid efterkontroll, och de har också ett annat växtsätt.

Kolla den här länken. Där visas alltså ett utdrag ur Den stora knoppboken, av Claes Lööw. (Den boken skulle jag väldigt gärna äga ett exemplar av. Den finns inte på biblioteket. Kostar tyvärr för många inflationerade kronor för en fattig (hm…) pensionär, tänker jag i nuläget. Kan bli att jag ändrar mig…)

Eventuellt visar både knopp 1 och 3 bilder på hägg… Vad tror ni?

För övrigt lyder de rätta svaren så här: knopp 2 ask, knopp 4 sälg, knopp 5 rönn och knopp 6 falsk fläder.

Lilla vårdikten…

(eller bestämda formen kontra punkt punkt punkt…)

lilla bäcken
porlar friskt…
ljusgröna björkarna
musöronen…
fyrverkerierna mot
mörkgröna granskogen…

ljumluften
smeker kinden…
vitsippedoften
baddar själen…
ögonskimrande motljusknopparna
öronjublande fågels
ången…

våren i norden…