I samband med maskrosbildtagning häromdagen kom jag att tänka på hur olika språk – dvs. olika språks språkanvändare – hittar på och kommer överens om olika ord för samma sak. Först en bild på denna maskarnas favoritros:
På svenska kallas alltså den här vackra blomman maskros. En intressant sammansättning av nedsättande (pejorativt) och “uppsättande” (finns inget bra motsatsord till pejorativt). Maskar har ingen högre status, men det har rosor. Kanske kan man tolka namnet som att “jo, visst, du är vacker, men ändå ingenting värd jämfört med riktiga rosor”.
På danska heter blomman mælkebøtte. Och det kan man ju verkligen fråga sig vad vårt sydvästliga broderfolk menar med detta…? Ingen aning.
Norskans namn är løvetann, lejontand alltså. Fullt begripligt, menar jag. Lejon borstar sällan eller aldrig tänderna, varpå dessa naturligtvis med tiden blir tämligen gula. Således en passande beteckning på denna van Gogh-gula skönhet.
Tyskarna har tänkt på samma sätt som norskarna: Lövenzahn kallar de vår korgblommiga favorit.
Och härifrån går en tydlig etymologisk linje söderut till spanskans diente de león.
Kanske har engelskans dandelion (-lion på slutet har huvudbetoning i ordet och uttalas precis som namnet på det stora kattdjuret) samma ursprung? Nån som vet?
Holländskans paardebloem är svårare att genomskåda, liksom naturligtvis i dessa sammanhang alltid omöjliga finskans (finskugriska språkgruppen; finska, samiska, estniska, ungerska, m.fl.; icke indoeuropeiska språk) voikukka (nä nä, har med säkerhet ingenting ö.h.t. att göra med det manliga könsorganet…). Och vad ska vi säga om franskans pissenlit? “Lit” betyder “säng”, “pisser” kan betyda “pissa”; pissenlit således lika med “pissa i sängen”? Låter inte särskilt troligt.
För att avsluta kan vi väl låta oss förundras över människors språkliga samarbetsvilja ändå. Varje ord i ett språk är en överenskommelse mellan språkbrukarna. Exempel: Ok, låt oss säga att den betydelselösa fonemkombinationen [m a s k] bildar det betydelsebärande ordet (morfemet) mask, som då avser de där välkända ringlande jordförbättrarna som dessutom är så förträffliga att agna metkroken med. Är alla överens om detta? Ållrajt, då säger vi så.
