Som jag nämnt tidigare delade jag kupé på transsibiriska med en nordisk konstgrupp, på väg till en konstfestival i inre Mongoliet. Även om flera av dem oavbrutet producerade konst hade de också tid för gott umgänge och många givande samtal.
Hjördis dekorerade kupén (och gången utanför) med sina små tavlor:
Hjördis man, Hans-Pauli från Färöarna, fyllde sida efter sida i sitt stora skissblock. Han tittade ut genom fönstret på det enformiga landskapet, och så tussade han med en liten svamp och svart tuschfärg i blocket: tuss tuss tuss… Alla verken såg likadana ut i mina konstnärligt otränade ögon.
Han som ligger och läser om “De fede år” är dansk och heter Torben. Han var medföljande fotograf i i konstgruppen, och berättade att han hade supit ihop med Ingmar Bergmans berömda fotograf Sven Nyqvist. Torben var gift med Vibeke, bild- och textilkonstnär.
Laila Westergaard var bildhuggare och kunde av naturliga skäl inte vara så produktiv på tåget. I stället hängde hon med mig i spisevognen.
Från samma spisevogn avvek sällan mina fyra nya danska vänner, ex-lärare tre av dem: Hans, Hans-Erik och Birger. Ib med mera oregelbundet förflutet.
Ib var den ende som lyckades få vår supersura vagnsvärdinna att le:
Ungdomliga medrälsrullare fanns också; här två svenska tjejer, två finlandssvenska dito och en tysk kille.
Liked this post? Follow this blog to get more.