Han har fyllt mig med varma lyckokänslor, insikten att magisk färdighetskonst faktiskt existerar. En den reptilkvicka rörelsens med boll estetik; blixtsnabba, intuitiva beslut, skruvade, curlade vänsterskott, exakt placerade, frisparkar med osviklig precision i högra krysset.
Han har givit mig extatiska ögonblick för att han avgjort matcher på egen hand. Otaliga gånger var det han som gjorde skillnaden mellan tråkiga 0-0 och seger för Barca.
Jag har retat mig på honom ibland för att han varit loj och ointresserad, lättjefullt passiv när det gällde presspelet på motståndarnas planhalva.
För tio år sen: ostoppbara dribblingsräder; antingen sparkade de ner honom, eller så blev det mål. Idag: spelsinne, magiskt genomskärande målgivande passningar med osviklig precision, otagbara frisparkar.
Vem jag talar om? 169 cm fotbollsmagiker Lionel ”Leo” Messi så klart, vem annars?
Att påstå att Cristiano Ronaldo kan konkurrera som världens bäste genom tiderna är smått löjligt. Ronaldo har en dimension: han gör mål. Messi är multidimensionell; gör allt det jag beskrivit ovan och mer därtill.
Då är Maradona en mer relevant jämförelse, särskilt när det gäller spelförståelse, passningsskicklighet och dribblingskonst. Men Maradona var en långt mindre produktiv målskytt än Messi; han gjorde cirka 250 mål i tre olika klubbar, Messi har gjort 634 mål för enbart Barcelona; Maradona 34 landslagsmål, La Pulga 55, osv. Fantastiska dribblingsrazzior följda av mål, som Maradonas mot England i VM 1986, har Messi gjort otaliga gånger, inte minst i El Clásico-matcher genom åren.
Och sen kommer ju sådant som ”Guds hand” in i bilden… Har svårt att bortse från dylikt. Messi har alltid varit en extremt reko lirare; filmar aldrig t.ex.
Leo Messi har i skrivande stund, december 2022, vunnit allt en fotbollsspelare kan vinna: Ballon d’Or 7 gånger, VM, Copa America, Champions League, La liga, Copa del Rey (spanska cupen), Spanska supercupen, VM för klubblag.
Han ledde sitt lag till VM-vinsten i Quatar. Han gjorde avgörande insatser där, som t.ex. första målet mot Mexiko och Australien, ett antal straffmål, när han gjorde bort den 15 år yngre Josko Gvardiol, vilket bäddade för 2-0 mot Kroatien, yttersidan som möjliggjorde kontringen inför 2-0 i finalen, osv. Han var verkligen pånyttfödd, som Nannskog uttryckte det i teve.
Men den viktigaste faktorn när det gäller hans roll i VM 2022, menar jag, var att han ingick i laget. Hans medspelare passade inte Messi i alla möjliga och omöjliga lägen (vanligt syndrom i landslaget tidigare, liksom i Barcas sämre stunder), utan de passade honom bara när det passade, så att säga. De väntade sig med andra ord inte att han skulle lösa alla problem och på egen hand vinna matchen åt dem. Nej, Argentina spelade verkligen som ett lag den här gången. Mentaliteten sviktade inte ens efter tre chockartade kvitteringar i sista minuten: en mot Nederländerna, två mot Frankrike i finalen. Ja, ok, de sista tio minuterna under ordinarie matchtid mot Frankrike var Los Albicelestes hårt pressade. Men de kämpade, Messi också. Inte bara Messi var obeveklig under straffläggningarna, hans lagkamrater också.
Och, viktigt att tillägga, även Messi spelade verkligen som en del av laget. Han tog inte på sig att göra omöjliga saker hela tiden, med påföljande oundvikliga bolltapp (vanligt i Barcelona i vissa matcher). Nej, han valde sina lägen rätt; gjorde enkla saker när så krävdes, svåra, ibland magiska aktioner, när möjligheter fanns. I finalen slog han knappast bort en enda passning, tappade bara bollen två gånger (även om ena gången tyvärr så småningom ledde till Frankrikes kvitteringsmål).
I sin förmodligen bästa match under VM, den mot Kroatien, gjorde han i princip allt rätt varenda gång han hade bollen; slog inte bort en enda passning, tappade inte boll. Presspelet på motståndarnas planhalva är inte hans starka sida; ändå var han betydligt aktivare även i denna del av spelet än man är van att se honom; lyste av vilja och energi, gav aldrig upp – liksom resten av laget.
Att hans medspelare lät Messi ingå i laget – som kapten och den stora stjärnan, visst, men ändå som en av dem – och att han själv verkligen på allvar intog denna roll… Just detta tror jag var den allra viktigaste faktorn bakom Argentinas VM-seger den här gången.
Liked this post? Follow this blog to get more.