Svåra oroligheter i östra Sverige. Sachsarna hade utan förvarning eller krigsförklaring marscherat in i Livland. En kurir gav sig iväg i ilritt för att underrätta konungen (Kalle Dussin). Efter flera veckors hård ritt (rundade eventuellt Bottenviken) återfann kuriren till sist kungen, för tillfället sysselsatt med björnjakt, och framförde med uppbjudande av sina sista krafter de skickelsedigra tidenderna. Karl XII lade pannan i djupa veck, klubbade tankfullt ner ännu en björn, medan han övervägde vilka följder dessa underrättelser kunde ha för riket.
Att under dylika omständigheter klubba ännu en björn – medan man tänker på annat! Jag är full av beundran… (även om jag vet att Kalle Dussin ställde till med en massa elände för en massa människor genom sitt ständiga krigande). (Tämligen övertygad om att Ers Undertecknad hade darrat på manschetten i ett liknande läge.)
Liked this post? Follow this blog to get more.