Käraste hälsningar!

Devinera vem som skriver dig dessa fraser? Det är KADIR som knappar tangenterna!!! Din fars mest antika vän! Du memorerar väl mig? Min förhoppning är ditt ivrigt guppande huvud. Året numrerades till 1986 när jag visiterade er i Stockholm: Din leende mor, dina nunedkomna småbröder, din stolta far med sin färska fotostudio. Och så du som assisterade mig och din fars lärdomar i det svenska språket. Memorerar du våra språkregler? Då du var en korpulent språkbegåvad pojke med välvuxen aptit på glassar och Pez-godisar. Nu du är plötsligt en erigerad man som snart ska publicera sin premiärroman! Prisa mina gigantiska gratulationer! Ack, tiden tickar snabbt när man har humor, inte sant?

Digitalsnubblade över den här texten på min dator idag. Den fanns i dokumentet “Textsamling för hemtenta”, i katalogen “Rester från min pedagogiska verksamhet”. Sånt som exempelvis Min förhoppning är ditt ivrigt guppande huvud tycker jag är bautakul. Vad tycker ni? Har ni nån aning om från vilken roman citatet är hämtat? Varför är texten rolig (om den nu är det)? Den där textsamlingen för hemtenta fick mig i alla fall att fundera på läsningens roll i mitt liv, ur olika aspekter. Läsning för 50 år sen jämfört med läsning idag; i samhället, för mig personligen… Återkommer till detta.

Liked this post? Follow this blog to get more.