För 1.824 dagar sen (5 år minus 1 dag), 27 oktober 2016, satt jag i mitt absolut minimala airbnb-rum utan fönster mitt i den pulserande miljonstaden Hongkong och oroade mig för om jag skulle hinna med båten i morgon.
Hade nyss anlänt med tåg från Peking och hoppades nu vilt att min båt, containerfartyget Aglaia, skulle hålla tidtabellen och anlöpa Hongkong som i morgon, 28 oktober, så jag kunde gå ombord och anträda resan till Auckland, Nya Zeeland. Jag skrev en massa mail till den mystiske Mr Lee, som skulle lotsa mig till mitt skepp, genom alla tullformaliteter och liknande (för det facila priset av 100 US dollar). Jag visste att om det inte klaffade med båten nu, så kanske jag skulle bli tvungen att åka hem igen, alternativt vänta en månad på en annan lämplig båtlägenhet.
Nervöst, nervöst… Men till slut fick jag tag på Mr Lee per telefon, och han sa, att jodå, inga problem, Aglaia (min båt) skulle komma in i morgon, och han skulle plocka upp mig i sin svarta Toyota, reg nr PA1820, kl 11 på förmiddagen, på Tak Shin Road strax bakom “hotellet”. Puuh! Skönt, allt väl så långt. Kvällen blev fin, jag tog färjan över till Hongkong Island, där jag beställde en kall Carlsberg och satt och njöt av den stadens alla ljus i den ljumma kvällen.
Nästa dag i god tid kvart i elva, var jag på plats. Väntade. Och väntade… Ingen svart Toyota, ingen Mr Lee. Men så, en kvart försenad (kändes som en evighet) dök han upp! Tillsammans med min blivande medpassagerare, Celine från Schweiz, for vi så ut till hamnen. Och efter lite pappersformaliteter hit och dit kunde jag äntra mitt skepp.
Underbart! Efter ett kort snack med den jovialiske kapten Alexander, från Polen, kunde jag installera mig i min luxuösa hytt, The Owner’s Cabin; stort vardagsrum med utsikt föröver, plus sovrum och toalett med duschrum.
Större delen av eftermiddagen satt jag sen och med gapande mun (likt en fågelholk) och iakttog fascinerat hur container efter container med otrolig precision lastades på (som ett gigantiskt legobygge).
Att sen få glida ut ur Hongkongs hamn sent på kvällen… Kan bara beskrivas som magiskt. Äntligen, efter alla dessa år (hade levt med idén “jorden runt utan att flyga” i minst 20 år), nu var jag verkligen på väg! Vem vet, kanske skulle projektet lyckas ändå… kanske skulle jag komma runt till slut…
Hongong by night. 
Här vänder Aglaia.
För fler bilder, se Flickr.
Liked this post? Follow this blog to get more.