Igår blev Barcelona utslagna ur Champions League av Paris Saint Germain, PSG. För första gången på 14 år når de inte kvartsfinalen i CL. Det fick mig att tänka på ett tidigare möte mellan just de här två klubbarna, för fyra år sen.
Vid den tiden befann jag mig i det lilla samhället Cahuita på karibkusten i Costa Rica. Det var hett och jag var trött mentalt; spanade längtansfullt ut över havet mot öster. Där, långt bortom horisonten, låg Europa och (inte minst) Sverige, fädernes- och möderneslandet. Jag hade befunnit mig på resande fot sedan sjunde oktober 2016, förverkligande drömmen om att ta mig jorden runt utan att flyga. Nu var det i stort sett ”bara” Atlanten kvar. Det var segt segt segt så här på slutet…
Men det fanns ljuspunkter. Den 8 mars 2017 skedde den mest spektakulära vändningen i Champions Leagues historia: Barcelona uppvägde förlust med 0-4 i Paris i första åttondelsfinalen med en 6-1-seger (!) på hemmaplan. En liten svartvit teve på en liten folktom bar i Cahuita var påslagen mitt på blanka eftermiddan. Det var bara jag och en till i den där baren. Jag var närmast fanatiskt Barca-fan på den tiden och ville absolut se matchen, även om det naturligtvis inte var något som helst hopp om avancemang. Började lovande ändå, Barca ledde med 3-0 i början av andra halvlek. Bara ett mål till så skulle det bli förlängning åtminstone…
Men så gjorde Cavani mål för PSG; 3-1, bortamål, ridån ner. Nu måste B vinna med minst 5 mål för att gå vidare. De måste alltså göra 3 mål till. I 87:e minuten var ställningen fortfarande bara 3-1. Bara 2 min plus tilläggstid kvar… Hoppet ute.
Men så gör Neymar 4-1 i minut 88 med en fantastisk frispark. Och 5-1 3 minuter senare på straff! Men det räcker ändå inte. Det står sammanlagt 5-5, PSG vidare på bortamål…
Icke desto mindre sker undret ändå, miraklet äger rum. Neymar får bollen vid halva plan ungefär (va fan gjorde han där, så långt ner?). Det är i den femte och absolut sista tilläggsminuten. Neymar driver bollen lite längre in på PSG:s planhalva, och slår så en lång, väl avvägd lyra mot straffområdet. Och där, osannolikt nog, dyker Sergio Roberto upp, exakt timat för att undvika offsiden, bakom PSG:s försvarslinje, får en volleytå på bollen och den går i nät! Det är 6-1, mina damer och herrar! Barca är vidare till kvartsfinal i Champions League (där de f.ö. åkte ut mot Juventus…, men det är en annan historia). Så här skrev jag i Dagonattboken från resan:
“Jag nästan omfamnar min enda medåskådare i baren när B gjort 6-1, och säger att det är han som gjort det möjligt. Inte ens när Cavani gjort 3-1 ville den här killen gå med på att ett avancemang var omöjligt för B:s del. Nä då, inget är omöjligt, sa han. Och han fick ju rätt: INGENTING ÄR OMÖJLIGT! DET OMÖJLIGA HAR BLIVIT MÖJLIGT! i och med detta.”
Efter matchen vandrar jag utmattad men lycklig sakta “hemåt” i skymningen (hyr ett enkelt rum; ont om luftkonditionering men gott om bitglada insekter). Mycket sömn blir det inte på länge än. Som för att fira Barcas fantastiska seger utbryter strax en mäktig hyllningskör. Paddorna sjunger för mig och Football Club Barcelona (trodde det var grodor då när det begav sig; numera, när jag lärt mig lite mer om amfibier, tror jag det var paddor):
Liked this post? Follow this blog to get more.