… ska åka till nästa helg (trots att SM i Association Croquet och Golf Croquet går där då), men som jag varit i varit i förra året och året dessförinnan vid den här tiden i augusti, är Eskilstuna.
(Märkte ni hur enormt långt subjektet var i den meningen? Så här långt nämligen: En stad som jag inte ska åka till nästa helg (trots att SM i Association Croquet och Golf Croquet går där då), men som jag varit i varit i förra året och året dessförinnan vid den här tiden i augusti… Och hur abnormt länge ni därför under stigande spänning måste läsa vidare och vänta och vänta och vänta på att det finita verbet (är nämligen) till detta perverterat långa subjekt äntligen skulle komma!? Predikativet (tidigare benämnt predikatsfyllnad) Eskilstuna avslutar snabbt satsen, och det var väl tur, för vid det laget är läsaren förmodligen utmattad av det långvariga läs-sökväntandet på det finita verbet… Eller tyckte ni kanske att det bara var spännande? Och skönt när upplösningen kom? Tja, desto roligare, i så fall!)
(Tilläggas kan, att varje normalt funtad läsare alltid väntar sig ett subjekt kopplat till ett finit verb i varje sats, för att på så sätt göra satsen fullständig. Om något av detta fattas, eller om det t.ex., som nyss beskrivits, tar väldigt lång tid innan innan det finita verbet kommer, så kan läsaren bli överraskad, glad, förbannad, förvirrad, osv. Hen har naturligtvis ingen aning om varför reaktionen uppkommer, men den finns där ändå.)
Alltnog, det jag ville komma till är, att i rådande augustikreativitetstorkan ger jag er här, i brist på bättre, några retrospektiva estetografier från förra årets besök i den illustra staden Eskilstuna. Håll till godo:
Liked this post? Follow this blog to get more.