Häromdan, ute på min vanliga promenad, förvandlade jag mig till en myra för en stund. Ville få nya perspektiv på saker och ting.
Mödosamt kröp jag fram i oxalis acetosella-djungeln (det är inte helt lätt att plötsligt hantera sex ben i stället för två)…
…när jag plötsligt fick syn på den! De vises sten!
Där låg den, väl dold i undervegetationen. Tänk ändå… Äntligen, efter alla dessa år…
Liked this post? Follow this blog to get more.