Att ändå försöka det omöjliga

Mondnacht

Es war, als hätt der Himmel
Die Erde still geküsst,
Dass sie im Blütenschimmer
Von ihm nun träumen müsst.

Die Luft ging durch die Felder,
Die Ähren wogten sacht,
Es rauschten leis die Wälder,
So sternklar war die Nacht.

Und meine Seele spannte
Weit ihre Flügel aus,
Flog durch die stillen Lande,
Als flöge sie nach Haus

Joseph von Eichendorf (1788-1857)

Månenatt

Det var som hade himlen
Jorden stilla kysst,
Nu hon i blomningsskimmer
Om honom drömmer tyst.

Vindsmek i sädesfältens
Tunga vaggande ax
Skogarna susar stilla
Mildstjärnor mjuka som vax

Och slutligt min själ så bredde
Vida sina vingar ut,
Flög över stilla landen
Ej bort, men hem, till slut
.

Översättning: J.T.Larsson (1950-)

Försöka det omöjliga: alltså att översätta poesi. Det går inte. Det bästa som kan hända är att det blir en ny fin dikt, släkt med den översatta, men annorlunda. Men det är ändå spännande och utmanande att försöka.

Liked this post? Follow this blog to get more. 

4 reaktioner till “Att ändå försöka det omöjliga”

  1. Svårt men alls inte omöjligt. Gott resultat tycker jag, även om min tyska har sina brister.

  2. Som sagt, en ny, något annorlunda text kan man i lyckliga fall åstadkomma. Men att man “översätter” antyder att det blir en likadan dikt, fast på svenska. Det ser jag som omöjligt, om man hårdrar det.

  3. Vilken musikalisk översättning och en fin variant av sitt tyska ursprung. Jag har haft erfarenhet av denna dikt som en sång av Schumann, med så vacker melodi att det gör nästan ont – “als flöge sie nach Haus”. Dietrich Fischer-Dieskau sjunger den mest känsligt, som jag tycker att den ska vara.

Kommentarer är stängda.