Furir förvred huvudet
En nog så allvarlig olyckshändelse inträffade förliden torsdag vid Jägarcorpsen härstädes, då herr furir Karl Sporre å väg till markan mötte sin plutonchef, herr reservlöjtnant Napoleon Johnson.
Furir S. berättar att han å långt håll varsnade herr löjtnant J., och att han i god tid – redan 50 meter innan den plats där furiren räknat ut att det kommande mötet skulle komma att inträffa – intagit beredskapsställning i och för hälsning medelst huvudvridning.
Å tio stegs avstånd från löjtnanten lät furiren hälsningen avgå – utsköt hakan i vinkel något uppåt och vred sedan huvudet kraftigt ett halvt varv till höger, lät blicken spännas och riktas mot löjtnanten. Mötet varade endast några tiondels sekunder, och furiren ämnade därefter i vanlig ordning återvrida huvudet i normalläge men förnam då till sin förskräckelse, att olyckan redan skett. Hade nämligen huvudet låst sig i hälsningsställning och gick ej att rubba ens med handen.
Goda råd dyra!
Till yttermera råge å olyckan dök f. major v.Peiland upp till vänster och framför furiren, och goda råd voro nu dyra, om inte furir Sporre skulle ertappas såsom varande slapp i tjänsten eller något ännu värre, eftersom det är känt att herr major v.P. bland sina valspråk har ”Hälsningsplikten framför allt”.
Furir S. klarade dock situationen genom att snabbt göra en helomvändning och vända ryggen bak och å så sätt taga sig baklänges fram, så att han erhöll majoren i blickfånget och kunde leverera reglementsenlig hälsning, om än något styv.
Den rådige furiren beräknas få tillbringa några dagar å sjukhuset för sin åkomma, ”åtminstone till dess huvudet åter kommer i gängorna”, förklarar herr bat.-läkaren vid ett samtal med en medarbetare å Gr.V.
(ur GV 1955; GV februari 2017 under rubriken G.V. Förr i tiden)
Liked this post? Follow this blog to get more.