Den här skylten riskerar missuppfattas. Inte kommer det några tåg uppifrån inte. Texten borde lyda: Se åt sidorna för tåg. Nysvenskar, eller andra med bristande kunskaper i svenska språket, kan annars i bästa fall bli förvirrade, i sämsta fall påkörda av ett tåg, medan de förgäves stirrar upp i himlen.
Ordalydelsen, så som den är utformad, torde förutskicka att människor allt som oftast blickar ner mot marken när de är ute och sträcker på apostlahästarna. Men om så vore, är ju skylten dömd till meningslöshet från början. Tittar man ner i backen ser man ju inte skylten över huvud taget, och kan alltså inte heller läsa den. Man lär bli påkörd direkt, för den händelse att ett tåg just passerar.
Ljud- och/eller ljussignaler är av nöden, varhelst människor plägar korsar järnbanan. I sin övriga sträckning bör rälsen byggas in med (vadderade) väggar, som omöjliggör passage av spåret. Vår strävan måste vara ett samhälle där alla kan känna sig trygga. Ingen ska behöva ta livet av sig i onödan.
För drygt åtta år sen skrev jag dikten Vid pensiogränsen (se nedan). Jag läste upp den vid en liten samling, i samband med att jag slutade mitt jobb på högskolan. Det där är det naturligtvis inte en jävel som minns nåt av idag, utom jag. Men det faller mig ändå in i denna stund, att uppmärksamma (fira/beklaga?) drygt åttaårsdagen av min pensionering (efter 41 yrkesverksamma år). Jag lägger till det där rapkompet som jag använt flera gånger här på bloggen, och som ni vant er vid att kompas av, när ni övningsrappar. Så kan ni ha lite roligt medan ni läser (om ni nu inte ger fan i att läsa och ännu mer fan i att rappa – vilket är helt ok det med). Jag fetstilar stavelserna med tryck, som jag läser texten (vilket inte betyder att ni absolut måste läsa på samma sätt). Fyra tryck per rad, normalt sett… (slutet är komplicerat; 3 fyrslagsräckor på 2 rader, som jag läser det) ((P) betyder ett slag under tystnad).
Vid pensiogränsen
För halvtres år sen satt jag på en bänk sippa på en vodka med läsk, och i ett blänk var jag full som en alika för allra första gången kramade kamrater och lyssnade till sången av reptilhjärnedrifter i huvet och skrevet graverade grundspår på min hårddisk – skrev det, brevet till mig själv, om mitt öde i livet wonderbart och jävelskap, mixat – givet
Nu jollrar jag tillbaka på åren som har gått Tja, nåt har man väl gett, mycket har jag fått till skänksutan att direkt ha förtjänat nåt utan att ha vetat mig mena nåt (P) annat än å ha lite lajbans på tå inför insidans manande gå gå gå som ett oskäligt hanbarndjur för det mesta förhoppningsvis oförarglig för dom flesta
65 bast klok och vis som fan står här å röker på balkongen i stan på fredag lägger jag av med kneget jag knogat i 40 jordsolvarv tar steget ut i den fria pensio-rymden, tomhetsångest eller nyfiken på fynden som väntar i skuggan av närmaste planet? Mager som en speta eller fet, ingen vet
Men en hel del finns det kvar att få gjort för att undgå det vissna epitetet “liten lort“ Kom igen nu! Sitt inte där och mesa Du vet vad som väntar, resornas resa! Jorden runt, utan att flyga Sinnena på, utan att smyga i ensamhetstrygghetens desillusion vid sidan av livet, deportation!
Visst vemodsaningar fler än för dom flesta men hur det än går, så måste du testa Blir det falla eller flyga, om du tappar greppet? Tristan eller Påskön, vart seglar skeppet? Havanna-galenpanna-tiger, dansar på månen? eller halvdöd felkalibererade fånen?
Fröken! Kan jag få en Livet till (P) tack! Ridå? (P) Ja, döden ingår väl eller? (P) Tack, det är bra så. (P)
Nej, jag gick inte ut idag. Kontrasten blev för stor. Igår befann jag mig i landets sydligaste provins, i den ljuvligaste knoppande vår. Idag blickar jag förfärad ut på ett eländigt vinterbakslagshelvete.
Beslutet var lätt att fatta. Jag stannade inne idag och mätte mitt körsbärsblad.
Visserligen är det förvisso så (som slås fast i Ers Undertecknads utomordentligt visa aforismer), att allting förutsätter sin motsats för att över huvud taget existera. Hade våren bara fortsatt att existera utan vinterbakslag eller sommarframfall, så hade vi så småningom knappt lagt märke till den. Men som det nu blev, blev kontrasten bara alltför våldsam för att vara hanterbar.
Skåne igår:
Glöm inte att högerklicka och välja “Öppna bild i ny flik” för att förstora, om ni verkligen vill njuta.
Borås idag:
Glöm inte att INTE välja “Öppna bild i ny flik” och förstora…
Om inte skatan hade varit en så vanlig fågel i Sverige, så hade det varit lättare att se hur vacker den är. Det är lätt att bli blind för skönheten i sådant vi omges av ständigt…
Verkar som min 94:e låt nästan är klar; mitt opus 94. (Målet är att nå 100 innan jag stervar å (av ty sterben). Den handlar om den lilla men naggande goda vadaren sandlöpare, på engelska sanderling. Att låten är på engelska förklaras dels av att det engelska namnet är vackrare i klangen, dels hade jag turen att få några excellenta sanderling-bilder när jag besökte min son med familj i South Carolina, USA, nyligen (se inlägget Sanderling).
Låttexten är en poetisk gestaltning av sandlöparnas sätt att röra sig på sandstranden.
Sanderling
they say i’m a sanderling don’t know if that’s so but i guess it is true running ’long the sand is what i love to do is what i love to do
suree, it’s the sweetest thing makes my heart sing makes my heart sing
making some use of whatever’s at hand sometimes on my own sometimes joining the band
dodging sea wavelets grainpickers on land in hurry supporters of runners on sand
scooting and scuttling sometimes flashingfast flying but running ’long the sand is what i love to do is what i love to do
suree, it’s the sweetest thing makes my heart sing makes my heart sing
Inte riktigt mogen att sjunga in och lägga ut låten än. Men klicka här så kan ni se hur det som texten handlar om ser ut i den s.k. verkligheten.
Här ett exempel på musik som det är i högsta grad tillbörligt att lyssna på idag, på årets längsta fredag (Good Friday på eng, varför?), Amazing Grace, med en helt fantastisk manskör.
Och här ett exempel på musik man inte bör lyssna på idag (vänta till i morgon, Påskafton): Black Cat med Janet Jackson.
Själv kommer jag inte vare sig att värpa ägg eller hjälpa Gunnar, utan planerar aktivera mig med hjälp av en tripp ner till Skåne. Ska hälsa på (betoning på verbpartikeln förstås; att betona verbet och låta “på” fungera som preposition är icke tillämpligt i det här fallet, som hälsa på alltså) min dotter med familj i Helsingborg. Dotter Ylva är mycket förtjust i att pryda sitt hem med allehanda små figurer, vilka jag är mycket förtjust i att fotografera.
I gårdagens inlägg uppgavs att ett fossil skulle ha upphittats nära Gånghestervägen. Det var lögnoch förbannad dikt. Blott ett utslag av Ers Undertecknads stofiliserade, ja varför inte fossilifierade, skämtlynne. Det rörde sig enkom om en gnutta i estetiserande former stelnad lera, på botten av en vattenpöl (vapúl, som lilla Ya förtjust brukade säga). Läget var åtminstone korrekt, vattenpölen med den spektakulära leran befann sig å en biled/bil-led till den led som leder till ut till förorten Gånghester.
Men det var duktigt av Eders Hovfotograf att upptäcka och föreviga de leriga formerna, det måste man säga…
Är jag en stofil? Härligt gammalt ord. Här några synonymer: original, klassik, perukstock, gubbstrutt, stöt, mumrik, mumie, enstöring, gubbstut, tvärvigg; och så användarnas bidrag: uv. Klassik har jag aldrig hört. Perukstock är en favorit, liksom mumrik, mumie och tvärvigg. En tvärvigg vill jag gärna vara ibland. Men tyvärr, är för konflikträdd och konsensuskåt för det. Och så användarnas bidrag (hämtat från sajten Synonymer.se): uv. Helt underbart. Ska du säga, din gamle uv...!
Sen kom jag att tänka på ett uråldrigt fossil jag hittade och fotograferade nära Gånghestervägen häromdan. Rimmar ju på stofil, tänkte jag. Kan det tänkas att jag så småningom omvandlas och förevigas i form av ett fossil efter döden? Till glädje för framtidens arkeologer och paleontologer…? Fan vet. Men så här snyggt såg det ut, Gånghestervägsfossilet. Kan bli en turistattraktion:
Från stofil till fossil (dikten)
Ville jag vore ett fossil Men än så länge (suck) blott en gammal stofil
Ack, om blott en perukstock en mumie, en mumrik en vigg av typ tvär…
Ja, en uv vore inte heller så dumt Vår största, mest majestätiska uggla Verkligen inte nån rugguggla precis…
