Har ni tänkt på hur vädret alltid överdriver nu för tiden? Tidsmässigt, temperaturmässigt, nederbördsmässigt… (‘-mässigt’ är ett praktiskt adverbbildande suffix f.ö.; det handlar alltså här om något vädret gör med tiden, temperaturen eller nederbörden). Om det regnar så regnar det så in i helvete, är det torrt så kommer det inte en droppe på hur länge som helst. Är det kallt o jävligt så förblir det kallt o jävligt tills man är helt slut. Eller motsatsen, hetta råder tills man blir totalt kräftkoktröd i ansiktet och har förbrukat sista svettdroppen. Har nån typ av väder satt igång så håller det på o håller på o håller på… Tar aldrig slut, verkar det som.
Så har det varit de senaste veckorna: Visserligen sol på dagarna, men överdrivet kallt för årstiden, torrt, isande nordan. Funderade ett tag på att citera Lars Wivallius Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr i föreliggande blogg.
Frågan är om dessa tendenser har med den rådande klimatkrisen att göra. En av den globala uppvärmningens effekter lär ju vara att den befrämjar extremväder av olika slag. Där det är torrt kommer det att bli torrare, där det är blött kommer det att bli blötare osv, säger vetenskapen.
Emellertid: Vad skiter inte våren i allt detta!? Eller något mer poetiskt uttryckt:
Vilka klimatkrisiga skäl vädret än må åberopa
Våren trotsar öppet allihopa
Knoppar sprängs och brister. Visst, det gör lite ont, men va fan… Blir det inte grönt så blir det väl rött. Fram skall bladen, ut skall de slå, till varje pris!
Liked this post? Follow this blog to get more.