Att leva sin bestämmelse

Elever och en del andra anklagade mig ibland för att vara filosof. Det gjorde mig ofta smått irriterad: Vadå filosof? Man är väl inte filosof bara för att man funderar lite över saker och ting? Cogito, ergo sum sa Descartes. Ok, han var visserligen filosof, men tesen gäller väl alla. Jag tänker, alltså finns jag. Av detta följer väl att dom som inte tänker knappt finns till överhuvudtaget! Ok, det var väl att ta i, förstås. Men ändå, inte behöver man vara nån sorts obegriplig djuping bara för att man stannar upp och funderar ett spass ibland.

Idag var det det att jag spelade min senaste låt. Sanderling heter den (se nedan). Sanderling betyder sandlöpare på svenska. Det är en liten vadarfågel som springer som ett skott hit och dit på sandstranden. Letar mat, antar jag, vad annars.

Låten kom faktiskt till bara för att jag råkade få några så där ohemult bra bilder på några sandlöpare sista dan i South Carolina i jons.

Och texten råkade helt oförhappandes bli sån att den skulle kunna tolkas som att sandlöpare i gemen väldigt mycket gillar precis det som dom är födda till och vana vid att göra: springa på sanden på stranden, nämligen.

Leva livet. Springa på sanden på stranden. Hitta några korn att picka i sig. Ensam ibland, med kompisarna ofta. Flyga en runda, och så ner på sanden igen. Lycklig, i vart fall nöjd. Det känns rätt det här.

Det känns som att bejaka och leva sitt sandlöparskap.

I en perfekt värld, borde den principen gälla allt, levande som dött. Stenen skulle få bejaka sin stenighet, bofinken sin bofinkhet.

Tar vi det ett steg längre, skulle vi kanske inte bara leva vår arts bestämmelse, utan till och med våga bejaka vår individualitet en smula. Bofinkar sjunger på dialekt, det är ett faktum. Sången skiljer sig lite åt beroende på geografiskt område. Från bofink i allmänhet till Boråsbofink; från helarts- till delartskollektivitet.

Kanske finns det också utrymme för Bosse Bofink att lägga till en alldeles egen knorrelidutt på slutet av den nedåtgående tonräckan han, som alla artfränder, plägar dra till med när andan faller på och reviret skall försvaras.

Överfört till mig skulle det kunna motsvara tillstånd och ögonblick då det känns som att jag ”är mig själv”; bejakar min Jöggighet. Dels lever jag då mitt människoskap, vilket innebär att jag anpassar mig till situationen, faktiskt mer innebär att jag samarbetar med mina artfränder än att jag konkurrerar med dom och slår ihjäl dom.

Det innebär inte att jag är mjäkigt god hela tiden, men inte heller att jag omåttligt skitstövlar mig över hövan. I idealfallet kan det betyda att jag är medveten om det elakt ondsinta intoleranta rasistiska dom där jävla idioterna-känslorna som finns i mig, som i alla andra. Jag är medveten om de här känslorna, vaksam på när dom dyker upp, håller dom i schack så gott jag kan.

Jag har väldigt mycket grundläggande gemensamt med alla andra människor. Som min idol Hasse Alfredson brukade säga: Det är ingen större skillnad på mig och en fet svart kvinna i Afrikas inre!

Men sen tillkommer ju lite Jögge special… Jaha, och vad är det då? Tja, jag går inte in på detaljerna här och nu… Mitt kodord och min strävan är helt enkelt att vara hygglig, inte elak, mot både andra och mig själv. Ooops, det var kanske inte så originellt det där… Jomen, det finns mer, jag lovar; ska berätta lite mer en annan gång. Det viktiga är ändå att jag känner och vet med mig, när jag är som den delen av mig är som jag vill vara.

Då känns det bra.

Här får ni den där låten i primitiv röstmemo-version:

Sanderling

they say i’m a sanderling
don’t know if that’s so
but i guess it is true
running ’long the sand
is what i love to do
is what i love to do

suree, it’s the sweetest thing
makes my heart sing
makes my heart sing

making some use
of whatever’s at hand
sometimes on my own
sometimes playing with the band
dodging sea wavelets
grainpickers on land
in hurry supporters
runners on the sand

scooting and scuttling
sometimes flashingfast flying
but running ’long the sand
is what i love to do
is what i love to do
is what i love to do

suree, it’s the sweetest thing
makes my heart sing
makes my heart sing

Liked this post? Follow this blog to get more.