Månad: februari 2024

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

today there was some boom boom boom
spanking bangytwang
there was clapping and a-rapping
there was thwacking and a-cracking
lots of honky tonking
twiddldee and bonking
sure thing, we hung in there
damned well joined the gang

• 

• 

• 

(Det betyder att det gick jäkligt bra på Abecita ikväll. Nöjd. Hoppas (och tror) att publiken känner likadant.)

tomorrow will be boom boom
spanking bangytwang
there’ll be clapping and a-rapping
there’ll be thwacking and a-cracking
lots of honky tonking
twiddldee and bonking
hang in there,
join the gang

Kortfattad svensk översättning av andemeningen i dikten: I môrn smäller det!

Jo, för i morgon är det, som aviserats tidigare på dessa sidor, fotokväll på Abecita med Ers Undertecknad. Skulle det till äventyrs vara så, att I ännu icke haven anmält Eder därtill, skynden åstad och gören sålunda! I morgon kan det vara för sent, i övermorgon definitivt så. Betänken att I leven blott en gång!

Må fotot ovan vara sinnebilden för mitt föredrag om Ecuador. Det är taget på den utslocknade vulkanen Chimborazos sluttningar, och får mig att tänka på den romantiske tyske målaren Caspar David Friedrich (1774-1840). Hans målningar föreställer inte sällan gestalter som blickar ut över vilda landskap, med förkärlek sedda bakifrån; jämför:

Dylika bilder fyller mig med känslor…

(just give me a butter goose
and a bottle of booze
or even some butters of geese
all covered with cheese
i’m down on my bleeding knees
so if you please)

(parenthetical part of the chorus of a new song i’m working on at the moment)

Det är fegt att skjuta folk i ryggen, tycker jag. Men det bryr sig inte den häxa om, som smyger omkring på Trandared och skjuter på folk bakifrån. Oklart om hon opererar på egen hand eller tillhör nåt kriminellt häxgäng. Klart är emellertid, att hon har fått lite halvträff på mig ett antal gånger de senaste två veckorna. Men igår morse fick hon in en fullträff. Jag är väl inte helt fällknivsliknande i hållning och rörelsemönster, snarare pendlar jag mellan fällknivs- respektive linjalläge. Och det är just den pendelrörelsen som gör så förbannat ont.

Häxskott kallas vanligen ryggskott på svenska. Men jag har valt att översätta och använda det tyska ordet för samma sak: Hexenschuss, eftersom det förtydligar vad det är frågan om (jft hekseskud på danska, hekseskudd på norska).

Jag saxar från Wikipedia:

Der Begriff Hexenschuss verdeutlicht die mittelalterliche und frühneuzeitliche Vorstellung, dass Krankheiten von übernatürlichen Wesen (z. B. Hexen, Alben, Elfen) einem Menschen mittels eines Pfeilschusses zugefügt werden.

I min översättning:

Begreppet häxskott (sv ryggskott) förtydligar den medeltida och tidignytida föreställningen att sjukdomar kan tillfogas en människa av övernaturliga väsen (t.ex. häxor, alver, älvor) medelst ett pilskott.

Här en bild som ger syn för sägen:

På Wikipedia får man också reda på, att den helige Laurentius gäller som skyddshelgon för smärtplågade patienter. Han anropas bland annat vid häxskott. Jag ämnar ta fasta på detta, om inte sjukgymnastiken hjälper, vilket jag har på känn att den inte kommer att göra.

Sein Hexenschuss hinderte ihn daran, zum Volleyballtraining zu gehen…

I morse, när jag borstade tänderna, tänkte jag på riksväg 41, den som går mellan Borås och Varberg. Neråt Veselången for tanken, där Viskan brukar svämma över varje höst och vår, där man kan sjunga Gässtedej när man kör förbi, och samtidigt se en massa gäss på de översvämmade åkrarna. Sen tänkte jag på hur jag stannade där med min första bil på våren 1969, en Saab 96 De Lux – aerodynamiskt utformad, och därmed utrustad med utmärkta fartresurser (kom upp i 120 utan vidare) – en vit pluttplutt (frihjul) med rattväxel.

Det finns absolut ingen som helst koppling mellan Veselången och min tandborstning! Varifrån dyker de tankarna upp? De associationerna? Varför? Svaret är: Av ingen anledning alls. Hjärnan leker bara.

Jag tycker hjärnan är ett anmärkningsvärt fantastiskt organ. (Säg inte emot mig för då blir jag förbannad!) Hur är det möjligt att lagra allting i den där äckliga geleklimpiga klumpen därinne?! Glömmer vi nånsin nånting? Med rätt sökväg – eller helt slumpartat, som med tandborstningen – så dyker vad fan som helst upp i sinnet.

Fattar ingenting, men är gravt förundrad och imponerad…

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Eller sammanfattningsvis, med mer poetiska ögon sett, kanske så här:

(400 mm syftar på det objektiv som satt på kameran vid utflykten till Hornborgasjön på februaris första dag; ett 400 mm teleobjektiv.)

Ja, en ost-stad alltså, Falköping menar jag. Ingen Ystad (Y-stad) alltså, möjligen en ystad ostad (ost-stad).

Här härskar Falbygdens Ost, i Ostérian kan man välja mellan hundratals ostsorter, osv.

Och rätt som man strövar runt i staden stöter man på en snygg ostbåge:

Började dagen med frukost. Inte så originellt, men fan så gott och nödvändigt. Sen for vi ut mot Hornborgasjön, varvid vår framfart dock hindrades av ett nedblåst träd över väggen. Tog oss ändå fotledes ut till utloppet, där gruppens limnolog Lasse P förklarade vad som behövde förklaras angående sjöns vatten- och allmänna svansföring i nuläget.

God lunch på Falköping Kurort, rabatt för pensionistas, god och näringsrik livgivande investering.

Eftermiddagsguidning på Nya Victoria Bryggeri. Victoria, gott öl! Det säger alla!

Kvällsvard med samkväm och bildvisning. Ecuadornostalgin flödade.

Befinner mig i en stuga på Mössebergs camping med två kumpaner. Det handlar om en mysig återträff för Ecuador-resenärer. Från vår stuga blickar vi ut över metropolen Falköping. Mycket vackert:

Ute blåser det som fan, dock. Utomhusaktiviteterna blir kärva idag.

P.S. Det här är första gången jag testar internetdelning från min telefon till datorn. Det funkar ju bautabra! Till glädje för mig och världen (ni bloggläsare vill säga). D.S.