Lyssnar vi till rymders tysta sus
Bär vi våra månstrålar hem i ett krus
Lever vi oändligen i tomhetsrus
Vi är bara barn i stjärneljus
Vi är bara barn i stjärneljus
Månad: juni 2023
Tio små lärare
Jo, jag har ju, som kanske bekant, älskat och lidit mig igenom cirka 40 år av mitt liv (en icke försumbar summa år, faktiskt) som yrkesverksam lärare. Jag – en lärare, liksom… Det har varit allt mellan himmel och helvete.
Inslag av viss bitterhet har smugit sig in under vissa perioder, det ska inte förnekas. Kunde kännas som en kamp: Alla mot lärarna, som ju hade det så j-la bra, med sommarlov och allt. Missförhållandena i skolan var framför allt lärarnas fel; lata, okunniga, etc. etc. Det måste ha varit under en sådan där bitter period som följande lilla dikt kom till (har fräschat upp den genom att lägga in nuvarande skolministerns namn):
Tio små lärare
Tio små lärare höll lektion con brio,
en tappa stinget, så var de bara nio.
Nio små lärare på kanten av en potta,
en trilla i, så var de bara åtta.
Åtta små lärare for fram som ett jehu,
en dog av hjärtslag, så var de bara sju.
Sju små lärare försökte ordna spex,
en gjorde bort sig, så var de bara sex.
Sex små lärare i stressen satt i kläm,
Edholm* klubba en, så var de bara fem.
Fem små lärare fann goda råden dyra,
en blev knäckt av extraknäck, så var de bara fyra.
Fyra små lärare sågs så tappert le,
föräldramobben knipsa en, så var de bara tre.
Tre små lärare sommarlov fick få,
de avundsjuka lyncha´ en, så var de bara två.
Två små lärare sutto på en gren
den ena ramla ner, så var de bara en.
En liten lärare sin Mats ur skolan tar,
han slöar nu på Skolverket, så var det ingen kvar.
Fritt efter Septimus Winners Ten little Injuns, från 1868; med efterföljare…
*Lotta Edholm, skolminister
Den är lika aktuell idag idag som när den skrevs för 30-40 år sen, tycker jag… Missa inte att klicka på länken till inspirationskällan och originalet Ten Little Injuns, förresten; fantastisk låt!
Och så kan jag inte underlåta att länka till en artikel av Po Tidholm i Dagens samhälle: “Ingen vill ha marknadsskolan – utom politikerna som tjänar på den”. Läs den, och bli heligt förbannad!
De vises sten!
Häromdan, ute på min vanliga promenad, förvandlade jag mig till en myra för en stund. Ville få nya perspektiv på saker och ting.
Mödosamt kröp jag fram i oxalis acetosella-djungeln (det är inte helt lätt att plötsligt hantera sex ben i stället för två)…
…när jag plötsligt fick syn på den! De vises sten!
Där låg den, väl dold i undervegetationen. Tänk ändå… Äntligen, efter alla dessa år…
Tidigt självporträtt
Visst gör det ont…
Visst gör det ont när fästet släpper
Varför skulle annars fröet tveka?
Läget?
Den här bilden representerar fint min syn på mig själv och världen just nu:
Det är sjukdomar överallt. Själv har jag drabbats av allergi (troligen), trots att jag aldrig tidigare varit allergisk mot exempelvis pollen. Snorar snorar snorar, nyser nyser nyser… Och hesare än nånsin förstås, vilket inte är bra med tanke på att Vilda Röster ska medverka i en fredskonsert på lördag – speciellt inriktad på Vladimir Putin och hans mordiska anhang. (Tur att jag inte bor i Ryssland, när jag säger det där. Då hade jag väl åkt på sisådär 20 års straffarbete.)
Det där var bara ett exempel bland många. Behåller resten för mig själv, så inte ni, kära läsare, riskerar bli lika nere som jag.
Och hur det står till i världen behöver jag väl verkligen inte gå in på. Hänvisar blott till mitt inlägg Ödesfrågor.