Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka, uppvärmningen av jorden fortsätter i oförminskad takt. Men oroa er inte! Civilisationen, som vi känner den, kommer visserligen att gå under. Men livet på jorden hotas inte.
Djur- och växtarter utrotas i rasande takt. De arter som är mest specialiserade och krävande när det gäller miljön går åt först. Men arter som är flexibla och anpassningsbara – generalister – som kan leva i nästan vilken miljö som helst, de kommer att ta över. Och den absolut mest anpassningsbara arten av alla, det är människan! Vi kan överleva i arktiska lika väl som tropiska klimatzoner, vi kan äta all möjlig sorts mat, med hjälp av vår stora hjärna kan vi anpassa vårt levnadssätt till förändrade förhållanden.
Den enda art som kanske kan mäta sig med människans i fråga om flexibilitet är råttan. De kan också leva i de mest skilda miljöer och har med glans klarat alla utrotningsförsök hittills under historiens lopp.
Men det är klart, några 10 miljarder homo sapiens (prognos till 2050) klarar inte jorden av att härbärgera. Kraftiga minskningar av befolkningsantalet kommer att vara av nöden – och kommer också att ske, vare sig vi vill det eller inte.
Pandemier, antibiotikaresistens, migration pga klimatförändringarna, krig, sociala klyftor, kortsiktig tillväxthyperkapitalism, finanskriser, pollineringsproblem pga minskande biologisk mångfald, fler och våldsammare naturkatastrofer, vattenbrist, matbrist, temperaturökning och försurning av haven, höjning av havsytan, skogsskövling, negativa ai-effekter, politisk polarisering, demokratins sönderfall genom fake news m.m.
Se där, några av de faktorer som med visshet kommer att leda till en minskande global befolkning. Många av dem är, med förlov sagt, ganska otrevliga…
Desto mer glädjande då, när vi häromdagen fick höra att ”barnafödandet fortsätter nedåt – lägsta på 20 år” (SCB:s statistik). Detta innebär alltså att det går åt rätt håll i Sverige även (än så länge) utan tydlig direkt påverkan av de där otäcka globala faktorerna.
Men färre människor, är inte det illavarslande? Hur ska allt färre ungdomlingar kunna försörja allt fler åldringar? Och framför allt: Hur ska vi kunna klara den nödvändiga ständigt ökande ekonomiska tillväxten, med allt färre som producerar och konsumerar?! Mindre och mindre i stället för fler och mer! Frukansvärt! (Kvalitet i stället för kvantitet… Usch, låter det inte hemskt?)
Men nej nej, ingen anledning till oro: ”En åldrande befolkning är en god sak”, konstaterar Frank Götmark, professor i ekologi och naturvård vid Göteborgs universitet, i en artikel i nättidskriften Kvartal. Än så länge minskar visserligen befolkningen bara i 20 av världens 190 länder; förutom Japan så ligger alla i syd- och östeuropa. Men 2050 kan antalet ha ökat till 43, inklusive Kina. Kanske för lite och för sent, men likväl positivt och glädjande.
Hela Götmarks artikel här.
Japans befolkning har minskat sen 2009. Och det kan behövas med tanke på att 125 miljoner människor ska trängas på en yta mindre än Sveriges. Och de gör naturligtvis ett enormt miljöavtryck inte bara i det egna landet, utan också utanför sina gränser via alla importvaror.
Problemen med en åldrande befolkning är kraftigt överdrivna, menar Götmark i sin artikel. Han tar upp ofta nämnda problem som 1) räcker arbetskraften till? 2) blir vården för dyr? 3) kan pensionerna klaras? Jodå, med god planering kan problemen bemästras. Japan är ett bra exempel på detta, även t.ex. Estland och Tjeckien.
Förhållandet mellan äldre och yngre i befolkningen anges ofta som ”beroendekvot” eller ”försörjningskvot”; man jämför antalet personer över 65 år, med dem som är 15-64 år. I Sverige är 20 procent av befolkningen över 65, i Japan 28.
De två lösningar på ”problemet åldrande befolkning” som oftast anges är dels att förbättra nativiteten, dels ökad invandring. Ingen av dessa åtgärder har emellertid särskilt stor inverkan på beroendekvoten, i alla fall inte på kort sikt, skriver Götmark. (Japan skulle behövt en invandring på 500 miljoner människor för att bibehålla 1995 års försörjningskvot fram till 2050.) Och båda dessa åtgärder är kostsamma för samhället.
Och framför allt, sist men inte minst: Fördelarna, ja nödvändigheten (!) av en minskande befolkning på Jorden är oavvisliga och enorma! Någon gång måste vi ta oss igenom detta. Dogmen om ständigt ökande tillväxt på alla områden leder oundvikligen till katastrof.
Generalisten Homo sapiens är otroligt framgångsrik, evolutionärt sett. Bara under min livstid (73 år) har Jordens befolkning mer än tredubblats, från 2,5 miljarder 1950 till 8 miljarder idag. Alla dessa människor behöver mat, kläder och husrum, och ja, gärna en liten bil därtill, eller åtminstone en färgteve eller en bra smartphone…
Vi har förökat oss och hundratals miljoner människor har lyfts ur fattigdom. Det har till stor del skett genom en ständigt ökande förbrukning av den billiga mirakelenergin fossilbränsle. Och det har skett till priset av en extrem påfrestning på biosfären. Vi tränger ut allt annat levande och orsakar en geologiskt sett blixtsnabb förödande uppvärmning av Jordens klimat.
Men, som sagt: Ingen anledning till oro! Livet på Jorden lär inte vara hotat, det är bara den s.k. civilisationen som går åt. Och några generalister blir säkert kvar. Det blir väl vi och råttorna…
Liked this post? Follow this blog to get more.