Nu finns det en fungerande router/ruttare i huset. Det känns tryggt. En försynt liten apparat som sprider de trådlösa webbvibbarna i hemmet och rättvist fördelar dem till alla mackapärer i behov därav: BluOS-högtalarna i köket och sovrummet, lilla laptopen mest i köket, fasta stordatorn i vardagsrummet, nyinköpta gigant-teven i vardagsrummet, mobiltelefonen lite överallt.
Nu kan högklassig ligafotboll, olympiska spel med längdskidor och skidskytte, gamla superserier som Masters of Sex, favorit-youtubeklipp, spotifymusik strömmas i hemmet, till glädje för han som bor där (för jag m.a.o.).
Den gamla webbvibbfördelaren hade gett upp medan jag var i Indonesien, men en ny, vit och fin, har nu vederfarits mig av operatören (Tele 2).
Nu blir livet lite lättare att leva, så här på 16:e sjukdomsdagen (insjuknade 19:e januari i Magellan, Java, Indonesien, inte fullt återställd än tyvärr).
Än är inte allt förlorat.
Liked this post? Follow this blog to get more.