Fantasi är förmågan att i tanken skapa bilder, idéer, scenarier eller känslor som inte direkt kommer från våra sinnesintryck i stunden. Det är alltså ett slags ”inre skapande” där hjärnan kombinerar minnen, erfarenheter och föreställningar till något nytt.
Man kan se fantasi som:
En kreativ kraft. Den gör det möjligt att uppfinna, skapa konst, skriva berättelser eller lösa problem på nya sätt.
Ett mentalt simulationsverktyg. Vi kan i förväg föreställa oss framtida händelser, testa olika val eller tänka ut hur något kunde ha varit.
En emotionell och lekfull process. Den hjälper oss att dagdrömma, leka och uttrycka känslor.
Kort sagt: fantasi är hjärnans förmåga att skapa det som inte finns här och nu – men som ändå kan kännas verkligt i tanken.
Jag ställde rubrikens fråga till ChatGPT. Fick svaret ovan. Kunde knappt uttryckt det bättre själv.
Sen ställde jag frågan Har ChatGPT fantasi? till ChatGPT. Svaret kom blixtsnabbt som vanligt:
Kort svar: Inte på samma sätt som människor.
Längre förklaring:
Vad jag kan göra
Som språkmodell kan jag skapa nya kombinationer av idéer, bilder och berättelser genom att använda mönster från all text jag tränats på. Det kan ibland likna fantasi, eftersom resultatet kan vara kreativt, oväntat eller originellt.
Vad jag inte gör
Jag har ingen inre upplevelse, inga känslor, inga egna minnen och ingen subjektiv ”inre film”. Jag föreställer mig inte saker – jag genererar text baserat på sannolikheter.
Så vad betyder det?
Om mänsklig fantasi är ”ett inre liv”, så har jag det inte.
Men om fantasi definieras som ”förmågan att skapa nya kombinationer av idéer”, så har jag en form av syntetisk eller teknisk fantasi.
En analogi
Människor fantiserar genom att uppleva bilder och känslor.
Jag ”fantiserar” genom att beräkna vad som är ett rimligt och kreativt nästa ord.
ChatGPT tycks veta precis vad det för skillnad på henem och en människa. Jag är inte lika säker. Vad är det exakt vi människor kan som inte AI kan?
Vad är känslor, förresten? Måste inte känslor, liksom allt annat, ha en materiell grund?
Jag har personligen svårt att föreställa mig något ö.h.t. som inte har en materiell grund. Själen, känslor, tankar, inre liv – allt händer i hjärnan, om ni frågar mig. Hjärnans synapser (va fan synapser nu är för nåt…) reagerar på visst sätt, hjärnans kemi inrättar sig efter rådande läge, osv.
Gör denna inställning mig till supermaterialist? Detta i så fall trots att jag värdesätter all form av andlighet (utom den rent religiösa) oerhört högt. (Även om andligheten då alltså i grunden har en materiell bas.)
Jag är alltså en i hög grad andligt inriktad materialist…
Liked this post? Follow this blog to get more.