Av för mig okänd anledning (åtminstone i dunklet fördold) kom jag idag att tänka på Ungkarlsvisan av Ruben Nilsson. Fred Åkerström sjunger den i ett lusteligt arrangemang på skivan Mera Ruben Nilsson, från 1971. Texten är så här:
Ungkarlsvisan.
text och musik: Ruben Nilsson
Ja en ungkarl ä lycklig å fri!
Ingen människa lägger sej i
om han går på visiter
å andra inviter.
Han köper sin liter
å ger blanka fasen i allt hyckleri.
Ja en ungkarl ä lycklig å fri!
De ä fridfullt å lugnt ve hans bord.
Aldrig hör han ett ovänligt ord.
Ingen fruga som pratar
å grälar å gnatar
å tjatar å tjatar
om mat å om pengar å himmel å jord!
Nej, en ungkarl har lugnt ve sitt bord.
Han kan ta sej en tår om han vill.
Ja, han kommer å går som han vill.
Å i flickornas skara
där blinkar han bara
till Lisa å Klara
å allt va dom heter så hajar dom till!
Ja, en ungkarl han får som han vill!
Tänk så lugnt han ska ha kring sin säng
när han gnolar sin sista refräng.
Inga tårar ska fällas
å droppas å drällas.
De ska bara kvällas.
Så tyst som när frosten tar blomman på äng
ska han somna så lugnt i sin säng.
Kanske far han till himlen! Jaha!
För där ska dom ju ha det så bra!
Men när portvakten ser´en
så motar han ner´en
från trappan å ber´en
att dra rakt åt fanders, för de ska han ha
bara för att han haft´et så bra.
(En rak höger [“när man minst anar det går det som det går”, som Ingo sa], pang tjoff i solarplexus på Par-Sverige…)
Liked this post? Follow this blog to get more.