Det var väldigt mycket prat om religion på vår resa till Indonesien. Ganska naturligt, med tanke på att vi befann oss i världens folkrikaste muslimska land: 280 miljoner invånare, varav cirka 235 miljoner bekänner sig till islam. Vår svenske guide med många år i landet bakom sig hade konverterat till islam, vilket förstås var intressant och föranledde många frågor. Dessutom besökte vi ett par stora, världsberömda buddhistiska respektive hinduistiska tempel under vår korta tid i landet.
För egen del ser jag mig inte bara som ateist, utan till och med som antiteist, dvs. jag är emot alla gudar. Dock menar jag förstås att var och en självklart får ha sin personliga tro på vad som helst. Men när den personliga tron förvandlas och organiseras till mäktiga, dogmatiska religioner så blir den livsfarlig, enligt min uppfattning. Och ju mer religion och politik blandas ihop desto värre blir det. Och detta är dessvärre fallet inte minst i många muslimska länder.
Nyttigt ändå för en antiteist att påminnas om att mina åsikter och uppfattningar är undantag snarare än regel. Större delen av världen är förfärande religiös.
Indonesien beskrivs som ”demokrati med anmärkningar” på Wikipedias demokratiindex-lista. Och det är ovanligt för ett land med muslimsk majoritet. Av världens 47 muslimskt dominerade länder kan blott fyra räknas som någorlunda demokratiska (Malaysia, Senegal, Tunisien och Indonesien). Resten är mer eller mindre auktoritärt styrda. Och utvecklingen går åt fel håll, också i Indonesien, t.ex. enligt vår guide på resan (svensk som konverterat till islam). Tendensen är alltmer islamistiska inslag i politiken.
Detta gäller för övrigt inte bara i Indonesien, det är en global företeelse, under de senaste 50 åren: Islam tolkas alltmer fundamentalistiskt och politiskt. Och detta är oftast grogrunden för stor intolerans. Ingenstans i världen är religiösa minoriteter så utsatta som muslimskt dominerade länder. Att lämna islam är straffbart i 23 länder; i 12 av dessa till och med belagt med dödsstraff. Straffen för blasfemi är hårda, kan ge dödsstraff i Pakistan.
I Indonesien säger lagen visserligen att du måste vara religiös – men du kan välja mellan sex religioner: islam, protestantism, katolicism, hinduism, buddhism eller konfucianism. Inte religionsfrihet, men tolerans för vissa andra trosinriktningar ändå således.
Judendom är dock olagligt, liksom ateism.
Hur det är med kvinnornas situation i Indonesien är jag dåligt insatt i. Många kvinnor bär slöja, men det är inte obligatoriskt. Det ytliga intrycket efter några korta veckor i landet tydde inte på någon extrem diskriminering av kvinnor. Och någon laglig sådan finns inte, enligt vår guide.
Återigen utmärker sig Indonesien positivt, inte minst om man vet, att av de 20 länderna i världen med störst laglig diskriminering av kvinnor är 16 muslimska; i botten ligger Afghanistan, Jemen, Syrien, Somalia, Iran, Sudan, Saudiarabien, Oman, Quatar, Kuwait och Bahrain. Kvinnor är de facto andra klassens medborgare i många muslimska länder.
Hur läget är för hbtqi-personer i Indonesien är mig obekant. När jag googlar hittar jag följande på RFSL:s hemsida:
Även om det enligt den nationella lagstiftningen i Indonesien inte är olagligt att vara hbtq-person, varken erkänner eller stödjer lagen hbtq-personers rättigheter. Det finns inte heller några lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. I vissa lokala förordningar finns förbud mot icke-normativa könsidentiteter och sexualiteter.
De fundamentalistiska religiösa strömningarna i landet är en utmaning för hbtq-rörelsen, bland annat finns religiösa lagar i vissa av landets provinser. Polis och myndigheter underlåter ofta att skydda hbtq-personer från angrepp. Transpersoner i Indonesien är särskilt utsatta för diskriminering och har extremt svårt att få anställning, bostad samt godkänd identitetshandling. Detta gäller särskilt gruppen ”warias”, transkvinnor.
Låter ju inte så bra det där. Men återigen, om man betänker att över 5.000 homosexuella har avrättats i Iran sen 1979, att ytterligare tio länder har dödsstraff för homosexualitet – samtliga har muslimsk befolkningsmajoritet, och att 20 andra muslimska länder dömer homosexuella till fängelsestraff… Ja, då ligger kanske inte Indonesien så illa till ändå.
Inte heller hör man ofta Indonesien nämnas i samband med islamistiska terrordåd. Enligt den franska tankesmedjan Fondapol har 66.872 sådana attacker skett 1979-2024, vilka krävt 249.941 dödsoffer. Statistiken visar dessutom på en förfärande ökning: 84 procent av attackerna har skett efter 2013. Att Indonesien inte tycks figuera i dessa sammanhang är naturligtvis oerhört tacknämligt.
Allt som allt framstår Indonesien än så länge som ett positivt undantag från den negativa regel som lyder: Ju mer muslimsk dominans i ett land desto svårare för demokratin, och desto större risk för religiös intolerans och diskriminering av kvinnor och hbtqi-personer.
Liked this post? Follow this blog to get more.