En klassiker… Skön att lyssna på när man till exempel måst ta avsked av någon man tycker om, och som man vet att man kommer att sakna mycket. Och denna version slår det mesta…
The Parting Glass
Of all the money that e’er I had
I spent it in good company
And all the harm I’ve ever done
Alas it was to none but me
And all I’ve done for want of wit
To mem’ry now I can’t recall
So fill to me the parting glass
Good night and joy be to you all
So fill to me the parting glass
And drink a health whate’er befall
And gently rise and softly call
Good night and joy be to you all
Of all the comrades that e’er I had
They’re sorry for my going away
And all the sweethearts that e’er I had
They’d wish me one more day to stay
But since it fell unto my lot
That I should rise and you should not
I gently rise and softly call
Good night and joy be to you all
Ett sista glas
Åh, alla pengar som jag haft
De lät jag gå i vänners lag
För allt det onda som jag gjort
Fick ingen sota utom jag
Och allt det dumma som jag sagt
Det vill jag inte minnas mer
Så låt oss ta ett avskedsglas
Godnatt, må glädjen lysa er
Åh, alla vänner som jag haft
De tycker det är synd jag far
Och alla kärestor jag kysst
De önskar nog jag stannat kvar
En stöter ut, en lägger vid
Och livet tar och livet ger
Jag går min väg, men stanna ni
Godnatt, må glädjen lysa er
Åh, om jag haft ännu en slant
Och lite tid att dröja kvar
Så finns en flicka här i stan
Med rosig kind och panna klar
Han har mitt hjärta i förvar
Men aldrig ser jag henne mer
Men drick med mig, ett sista glas
Godnatt, må glädjen lysa er
The Parting Glass has roots in Armstrong’s Farewell, a poem written by a Scottish Border Reiver on the occasion of his imminent execution for the murder of Sir John Carmichael, Warden of the Scottish West March, in the year 1600.
It remains a hugely popular farewell song in Scotland and Ireland. Despite being commonly sung at merry social occasions, it has not lost its implied relevance to humankind’s ultimate, mortal farewell.
Liked this post? Follow this blog to get more.