Cirka 120 arter senare befinner vi oss på ett hotell i Málaga, i väntan på sista språnget hem till Landvetter och Sverige i eftermiddag. Det har varit en mycket givande resa på många vis. För min del är det första gången jag deltar i en fokuserad fågelfantastresa som den här.. Fåglarna i fokus hela tiden. Spännande och lärorikt. Till och med Ers Undertecknad, som började med fåglar 1962 fick några nya arter. (Det var “stesens urfader”, vår lärare i 5:e klass, Per-Erik Ehrenmalm, som inspirerade sex killar i klassen att starta SHF, Södra Hestra Fågelklubb.) Och det säger inte så lite: Ju längre man hållit på, ju fler fåglar man skådat, desto svårare blir det förstås att lägga till nya arter man aldrig tidigare sett. Ett par exempel:
spansk kejsarörn 
rostgumpsvala
Tilläggas kan, att det numera är viktigare för mig att ta bra bilder på fåglarna (och annat) än att upptäcka och identifiera dem. En bra sak med denna inställning är att de vanliga fåglarna blir mer intressanta igen; det är i princip lika viktigt för mig (nästan iaf) att ta en bra bild på en blåmes som på en spansk kejsarörn.
Här är gänget som gjorde det:
Liked this post? Follow this blog to get more.