Sand är sand och sten är sten, är jag benägen att tänka. Jag menar, det ena är småkornigt, rinnigt och blåsigt, det andra står bergfast. Lik förbannat kan dessa två förenas. Ibland med mer, ibland med mindre vatten i blandningen, mjukare eller hårdare.
Då tänker den longitudinella konstnären erosionen så här: De där mjuksvagare sandstenspartierna ska jag ge mig på. De hårda får stå kvar. Det kan bli nåt. Vänta bara, om några tusen år…
Titta bara, så det kan bli:
Bilden från böhmiska Schweiz. Just nu annars i mähriska Toscana, en bit utanför den tjeckiska staden Brno.
Liked this post? Follow this blog to get more.