Ivrigt och träget
spanar ryttaren
så ståtligt
efter framtids-
hoppet.
Men men men,
springaren
är så stor
och stel
och tung
och trög.
Det verkar som
han sitter
där han
sitter.
Det ser ut som
det är som det har varit.
Och än värre:
Det ser ut som det blir
som det en gång
ska bli.
Liked this post? Follow this blog to get more.