Ett av mig uppskattat inslag i webbtidskriften Kvartal är ”Ola Wongs bokklubb”. Ola Wong, kulturredaktör på tidskriften, väljer då ut en bok och bjuder in en eller två personer att också läsa boken och sedan diskutera den i en timslång podd.
Nu hade Ola W valt boken Upptäckten av långsamheten av den tyske författaren Sten Nadolny. Glad och altererad blev jag vid detta val, för den romanen läste jag i samband med att jag jobbade i Tyskland ett par år, 2000-2002, och den kom att betyda mycket för mig. Jag tog mig igenom den på originalspråket, långsamt (sic!) och till en början ganska mödosamt. Men det gick bättre och bättre, det var fascinerande att följa huvudpersonen John Franklins liv och utveckling, från barndomen till hans död i packisen under en expedition mellan Grönland och Kanada på spaning efter den s.k. nordvästpassagen.
John Franklin som historisk person föddes i England och levde mellan 1786 och 1847. En utmärkande egenskap hos honom, enligt Nadolny, var hans långsamhet. Ja, han var näst intill och bokstavligen lite efterbliven som ung. Men han gjorde karriär i engelska flottan, deltog i slaget vid Trafalgar bl.a., och blev så småningom till och med adlad. Han var under en tid guvernör på Tasmanien och blev sen berömd som upptäcktsresande, framför allt till arktiska trakter.
Men det viktiga med Die Entdeckung der Langsamkeit för mig var dess existentiella budskap: man bör öva sig i långsamhet. Då kan man fokusera, lägga märke till detaljer, tänka djupa tankar. Sådan var John Franklin, och sådan vill författaren underförstått att läsaren ska vilja vara. Det är svårt att tänka sig något mer aktuellt och angeläget tema än detta pro-långsamma – i vår hetsiga, digitalt uppkopplade smartphone-splittrande tid.
Jag har alltid sett mig själv som onödigt rastlös och otålig. I försöken att råda bot på detta har jag svärmat lite grand för meditation bl.a., men inte lyckats särskilt bra med detta. Men allt det här ingick i bakgrunden till min stora jorden runt-resa utan att flyga 2016-2017. Vistelsen ombord på lastfartyg (sammanlagt 50 dygn i tre etapper) var synnerligen verksamma övningar i långsamhet! Det reseföretag som hjälpte mig att boka plats på lastfartygen låg i Berlin och hette Langsamreisen…
Några citat ur boken:
Han hade bara en längtan efter att alltid vara på väg, precis som nu, på upptäcktsresa, tills livet var över. […]
Varför så bråttom? frågade John. Vägen är lång. […]
Havet såg varje dag annorlunda ut och förblev på sätt ända in i evigheten sig likt. Så länge havet fanns, var inte världen eländig.
Citaten satte spår hos mig i ett antal dikter som tematiserar just långsamhet. En av de bättre (och kortare) låter så här:
Varför så bråttom
min vän?
Vägen är lång
så det finns ingen
anledning att skynda!
Kunde det bara så
få förbli:
hela livet
på väg
på långsam
upptäcktsfärd.
Tyvärr finns inte Upptäckten av långsamheten att få tag på idag. Pocketupplagan är slutsåld, den fanns inte ens på Bokbörsen, och Knallebiblioteken har den inte. Jag har försökt fjärrlåna den.
Se även tidigare inlägg på långsamhetstemat: ett, två, tre och fyra.
Liked this post? Follow this blog to get more.