Bah, allt är ändå förgängligt
och ett jagande
efter vind,
sa farsan.
Det var inte lönt att
plantera nån buske,
för han skulle ju
ändå dö snart,
menade han på.
Visst, allt är förgängligt,
men det är knappast
fåfängligt,
genmälde jag
snusförnuftigt.
Det är trots allt
en njutning
att plantera en buske
och se den börja växa.
Det gäller även om
du själv dör
innan busken gör det.
Egentligen borde man leva
som om var dag
var den första,
inte den sista,
klippte jag i med.
Ja ja, jo jo,
suckade han
med en antydan
till vemod,
och satte spaden
i jorden.
P.S. Jag gjorde en gång en låt på temat “var dag den första”, inspirerad av det tillfälle som nämns i dikten ovan. Låten finns här (ljud) och här (ljud o bild).
Liked this post? Follow this blog to get more.