När jag stack ut nosen på min inglasade balkong i förmiddags satt det en novemberfluga där. Vi blev båda glada att se varann. Hade de anatomiska förutsättningarna varit annorlunda hade vi förmodligen gjort en high five. Som det nu var, fick vi nöja oss med att för ett ögonblick drömma oss tillbaka till den gamla goda tiden, då det fanns massor med flugor, inte bara enstaka, och då det inte fanns så fruktansvärt många giftspridande invasiva människor överallt. Det var en fin men lite vemodig stund.
Liked this post? Follow this blog to get more.