Jag har blivit myrbiten. Dels väldigt bokstavligt, då jag entusiastiskt lade mig på marken i akt och mening att fotografera en tallört, härvidlag icke observerande att “marken” i det här fallet i stort sett var lika med en myrstack. Myrinvånarna i stacken kände sig till följd av mitt liggande i deras hem helt naturligt hotade, varvid ett flertal av dem fann för gott att bita mig i vänster armbåge. Det gjorde jävligt ont, kan jag säga. Varade i ett par timmar åtminstone.
Lite senare upptäckte jag en spännande myra med mystiskt uppblåst bakkropp i toppen av en utblommad ört:
Vid det här laget såg jag myror överallt. Trodde först att det här var myror (synen är inte alltid den bästa), men upptäckte när jag grejade med bilderna vid datorn att det rörde sig om ståndarknappar (tror jag):
En motsatt upptäckt vid bildbehandling vid datorn i efterhand gjorde jag också. Då upptäckte jag alltså att det fanns myror i toppen av en skogsknipprot, vilket jag inte observerat när jag knäppte bilden:
Då var de lättare att upptäcka på de vackert gula färgkullorna:
Noterade även hur en myra tycktes vilja rädda livet på en artfrände; bar den till sjukstugan, typ:
Liked this post? Follow this blog to get more.