En underlig sak hände mig idag. Jag var i slutskedet av min middagslur (dagens höjdpunkt), mitt emellan sömn och vaka. Plötsligt, som i drömmen, kände jag en obetvinglig lust att lyssna till och läsa hela texten till visan Mossbelupen hydda / Kors på Idas grav. Fråga mig inte varför, för jag har ingen aning; aningen perverst, onekligen.
Nåväl, jag följde min ingivelse. Resultat: en länk till en fantastisk youtube-version av visan med Margareta Kjellberg, och här är den tragiska texten i sin helhet:
Mossbelupen hydda eller Kors på Idas grav
- Mossbelupen hydda står vid Heclas fot
Höga granar skyddar den mot stormens hot
Men därinne, sorgsna minne, stormens hand en ros bröt av
Än på strand vi finna kors på Idas grav - Alfred, skön som våren, drog till fjärran land
Blek, med spridda håren, Ida grät på strand
Gå att strida, glöm ej Ida, hennes kärlek, hennes tro!
Sorgligt skall hon bida återkomstens ro - Året slöt sin bana tvenne gånger om
Saknad blev en vana, ingen Alfred kom
Van att lida, stackars Ida dolde smärtan för sin far
Kraft att ensam strida än dess hjärta har - Snart från bleka kinden blomman vek sin kos
Så av Sirocsvinden härjas Söderns ros
Tårfyllt öga, mot det höga, fåfängt följde hjärtats bön
Trohet båtar föga, sveket blir dess lön - Enda dotterns smärta rör den gamles bröst
Ömt hans fadershjärta skyndar att ge tröst:
Sörj ej Ida, till din sida snart jag Alfred återför
Blott för dig jag vida bort en vallfart gör - Ida gick till stranden lik en enslig hamn
Ritade i sanden månget älskat namn
Morgondimma, middagstimma, suckande hon andas här
Månens bleka strimma finner henne där - Skyhögt böljan svallar över havets bryn,
åskan rysligt knallar, blixten delar skyn
Skepp förstöras, nödrop höras, vraken slungas emot land
och av vågen föras många upp på strand - Av förtvivlan slagen Ida såg sin far
Redan skumt för dagen gubbens öga var:
“Dödsminuten är förfluten, döden redan kallar mig
Alfreds tro är bruten, han har svikit dig” - Nu sin hand han lade i sin dotters hand
Ett farväl han sade, gick till fridens land
Döden svingar, mörka vingar, nu ett hemskt, ett smärtans ljud
Samma ängel bringar Idas själ till Gud - Mossbelupen hydda står vid Heclas fot
Höga granar skyddar den mot stormens hot
Men därinne, sorgsna minne, stormens hand en ros bröt av
Än på strand vi finna kors på Idas grav
(Intressant att handlingen tycks utspela sig på Island, för där ligger ju vulkanen Hekla, vid vars fot den mossbelupna hyddan stod. Likaså förundransvärt att “Sirocsvinden” nämns, alltså den torra och dammfyllda vind som blåser från norra Afrika över Medelhavet till södra Europa.)
Fick också veta, att texten till visan skrevs av Christina Charlotta Ulrika Berger (1784-1852), “svensk grevinna, författare och sångtextförfattare”. Musiken gjordes av hennes man Johan Göran Berger (1778-1856), “svensk militär och kompositör” (fin kombination!).
Mossbelupen hydda / Kors på Idas grav spreds sen som skillingtryck. Om denna intressanta företeelse säger Wikipedia med hjälp av AI följande:
Skillingtryck är billiga, små vishäften (ofta 8 sidor) som såldes till allmänheten från 1500-talet fram till början av 1900-talet. De innehöll mestadels sångtexter om dramatiska händelser som mord, skeppsbrott, olycklig kärlek och skandaler, men sällan noter. Trycken var ett tidigt massmedium som spred nyheter och underhållning. Wikipedia
Kännetecken för skillingtryck:
Format: Oftast ett halvt tryckark vikt till åtta sidor (oktavo).
Innehåll: Vistexter, ibland med moraliserande eller sensationslystet tema.
Melodier: Noter saknades nästan alltid. Istället angavs ofta att visan skulle sjungas “under sin egen behagliga ton” eller till en känd melodi.
Pris: Namnet kommer av att de kostade en eller två skillingar.
Spridning: Såldes av kringresande försäljare, så kallade “knalle”, på marknader och i städer.
Skillingtrycken fungerade som tidens nyhetsförmedlare och folkliga underhållning, likt en föregångare till dagens kvällstidningar och skvallertidningar. De var viktiga för att sprida visor som sedan levde vidare i den muntliga traditionen.
Jag känner att jag väldigt gärna skulle vilja skriva en visa som platsar som skillingtryck (har hittills inte skett, ser jag vid en snabb koll på mina 101 låtar hittills). Min farmor kunde en del sådana (se tidigare inlägg) som hon inte oofta nynnade på och sjöng till vardags. Och min far (som ofta hörde på) berättade långt senare, att han retade sig på att de där visorna så gott som alltid var så utomordentligt sorgliga till innehållet. Måttet rågades mindes han, när till och med veden i brasan var sur… Syftar antagligen på visan Ryttmästar Silfverlod, där första strofen lyder:
I låga Ryttartorpet vid höga Hunneberg,
där satt en ensam kvinna, likt snön var hennes färg,
och tåren föll på linet, på hvilket tungt hon spann,
när långsamt uti spisen den råa veden brann.
Misstänker att gamlafarmor Lydia av misstag bytt ut råa mot sura…
Liked this post? Follow this blog to get more.