Java är som ett växthus (så var det långt innan “växthuseffekten”), allting växer och förökar sig här: människorna, husen , riset, allt annat grönt ( ja till och med förkylningsvirus har det visat sig). Allt som inte är hus och gator är grönt; finns inte en ogrön fläck som inte är husbetäckt. 150 miljoner människor på en yta knappt en tredjedel av Sveriges.
Så det är klart, några vilda djur att tala om får inte plats. Vi körde i flera timmar från Semaran till Yogyakarta – en enda tätort hela tiden. Bäst att tillägga dock, att vi har ju inte sett allt av ön på långa vägar. I morgon ska vi upp och besiktiga en vulkan (drygt 2.000 m.ö.h); där borde det väl vara lite färre hus och människor.
Det finns en förklaring till det växtliga här: Det är bördigt. Mycket bördigt. Det finns 45 vulkaner på ön. Vulkanutbrott (smärre helst) ser till att spy bördig aska över jorden med ojämna mellanrum, vilket möjliggör tre risskördar om året.
Till detta kommer riklig tillgång på värme och vatten. Runt 30 grader året om, och rätt som det regnar kommer det en skvätt (No Water No Life som ni vet).
(P.S.1 Skulle varit en bild här, men det visade sig att jag packat ner en kabel för mycket. Den stora väskan ska åka buss i morgon, men vi ska åka tåg. Efter tågturen ska vi träffa våra stora väskor igen, är det meningen.)
(P.S.2 Kanske är förkylningen lite bättre. Vi får se vad som händer.)
Liked this post? Follow this blog to get more.