Mitt i ett långt telefonsamtal med en god vän idag kom jag till insikt om att jag – och även hon – är en evolutionär. Inte revolutionär, det är något helt annat. Kollade nyss med SAOL, “evolutionär” finns givetvis sen länge som adjektiv, men inte som substantiverat adjektiv, vilket är vad jag avser med rubriken ovan. Så att man alltså kan säga: en evolutionär, flera evolutionärer. Eller till och med i bestämd form, exempel: “Han den där evolutionären som står där borta är en riktigt hygglig prick.” “Igår var evolutionärerna ute och demonstrerade på Borås gator.”
Jag dristar mig till att ta åt mig äran för uppfinningen av användningen av ordet på det här viset, som substantiverat adjektiv…
Vad innebär det då att vara en evolutionär? Tja, att man naturligtvis är i stort sett helt överens med Charles Darwin, till att börja med. Att man kanske kämpar för vidmakthållandet av en hälsosam och livsvänlig biosfär, för växter och djur, inklusive människan. Att man självklart inser, att de biologiska levnadsförhållandena är oändligt mycket viktigare än all j-a tillväxt i världen, alla människans makt- och krigsprojekt, all s.k. utveckling. Vi är en del av evolutionen, styra den kan vi inte.
På lång sikt finns ingen annan möjlig utveckling än den evolutionära, det inser vi evolutionärer.
Liked this post? Follow this blog to get more.