Var lugn, mitt barn, det finns ingenting,
och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt.
Någonstädes långt borta i fjärran land
finns en blåare himmel och en mur med rosor
eller en palm och en ljummare vind –
och det är allt.
Det finns icke något mera än snön på granens gren.
Det finns ingenting att kyssa med varma läppar,
och alla läppar blir med tiden svala.
Men du säger, mitt barn, att ditt hjärta är mäktigt,
och att leva förgäves är mindre än att dö.
Vad ville du döden? Känner du vämjelsen hans kläder sprider,
och ingenting är äckligare än död för egen hand.
Vi bör älska livets långa timmar av sjukdom
och trånga år av längtan
såsom de korta ögonblick då öknen blommar.
Edith Södergran: Landet som icke är, efterlämnade dikter, 1925
Liked this post? Follow this blog to get more.