Borde hetat homo tussirens egentligen, eller nåt, men jag tycker det låter bättre med allitterationen, så Homo hostans får det bli.
Vi kallas ju ibland (ironiskt, får man förmoda) Homo sapiens, alltså “den förnuftiga människan”, “den visa människan”. Homo ludens, den “lekande människan” har jag också hört. Ja, jag tror det finns ett antal sådana där namn, med angivande av något prototypiskt för arten.
Nu lägger jag till Homo hostans, “den hostande människan”. Den vetenskapliga grunden för detta består främst av självstudier, kan man säga. Nästan hela vår grupp här har drabbats av Stora hostan. Dock utgör Ers Undertecknad själv det bästa exemplet. Allt började kvällen den 19:e januari, och nu haver jag hostat mig igenom nio svåra nätter.
Hostan är totalt meningslös, men måste utföras. Försöker man nonchalera de små retningar och ljud som förebådar hostan, blir resultatet en sju resor värre hostattack som skulle kunna ta livet av en, om det vill sig illa.
Jag är en för min ålder stark person och kan klara att hosta länge. Men att inte få sova om nätterna… Inte en blund de första 2-3 nätterna, då förkylningen också fanns där, kanske någon liten liten blund sen. Men väldigt kortvarig. Jag bifogar en inspelning, ett försök jag gjorde att beskriva vad som på gick, en av nätterna i fråga. Ja, nåt måste man ju företa sig! Försökte t.o.m. sitta och sova. Och så plus den Meckaorienterade ställningen i sängen förstås…
Liked this post? Follow this blog to get more.