Det lyckades mig i Spanien nyligen att ta en serie riktigt hyfsade bilder på rostgumpsvalan i flykten. De är inte perfekta, men ändå, att hinna fånga en så snabb sig hit och dit kastande fågel i luften, det är inte illa (även om det iofs mest är min utmärkta Nikon-kameras förtjänst).
Det visade sig vid bildernas betraktande, att svalans så föregivet rostiga gump till stor del var vit. Så kunde det vara i vissa tider och dräkter, enligt Lars S, extremt kunnig ornitolog, och reskamrat med mig (extremt mångårigt erfaren (1962) men jämförelsevis okunnig fågelbetittare) i Spanien.
Med rostig menas här rostfärgad och med gump avses i princip rump (rimmar!), alltså det parti av fågeln där stjärten når den övriga kroppen, typ. Man skiljer på vanligtvis på undergump (undersidan) och övergump (översidan).
P.S. Allt det här rostpratet får mig att tänka på min gamle pennalistiske gymnastiklärare i realskolan, Kalle Stropp. Om någon stackars elev inte klarade av att göra ett s.k. överkast i gymnastiken, brukade Kalle S hånfullt genmäla: “Tro inte att du är Stålmannen för att du har rost (min kurs) i kalsongerna!” D.S.
Liked this post? Follow this blog to get more.