Vanligt godis är jag inte så svag för. Okej, riktigt mörk choklad kan ju va nåt, gärna med kokos, marsipan eller nötter. Fazers kokosprickar då? Jodå, inte dumt. Och så Ahlgrens bilar förstås, när sötsuget sätter in. (Beträffande de sistnämnda vill jag f.ö. ha till protokollet, att jag med näst intill osviklig säkerhet blott med smakens hjälp kan skilja på gröna (goda), rosa (goda) eller vita (mindre goda) bilar. Jag har blindtestat detta många gånger.)
Men jag njuter verkligen också av visuellt godis; färger och former kan få det att vattnas i munnen. Titta bara….
Eller med lite stökig rörelseenergi…
Triss i godis…
Eller kanske lite mer åt det magiska hållet…
Liked this post? Follow this blog to get more.