Är på väg mot en tid
av för alltid frid
av vila utan illusioner
av obönhörlig samhörighet
som förenar alla ting och abstraktioner
Ge mig gift att dö eller drömmar att leva
det är inte mycket jag begär
Ge mig en gnutta kärlek att leva för
så gör jag inte en mänska förnär
Ta mig till en sjö
av heligt vatten
från bergens smältande snö
Ta mig till en stillhetens
ort i natten
med evig vind
genom gräsens rö
Kalla mig skurk eller desertör
fanflykting, snednavigatör
Men en gnutta kärlek att leva för
det räcker tills jag dör
Skulle kunna bli opus 102 det här…
Liked this post? Follow this blog to get more.