En fluga besökte mig i lägenheten. Den surrade omkring och betedde sig precis som i gamla tider. Det fanns ju en tid, när det fanns massvis med flugor. Man retade sig på dom, ibland fick man gå upp mitt i natten och smäcka nån ettrig surrare i sovrummet.
Som det var nu blev jag bara glad av att möta den där flugan. Man får vara glad för alla levande varelser som kan tänka sig att leva samman med oss; på samma planet som vi. Dom blir färre hela tiden, vi blir bara fler och fler. Och vi behöver lebensraum, om man säger så. Ja, förutom allt annat som vi “behöver” mer och mer och fler och fler utav.
Ett stort TACK till alla! Det må vara flugor, svampar, ugglor, myggor, tigrar, blommor (inklusive de “invasiva”), silverfiskar, granar, bokar, skalbaggar, ormar, spindlar osv osv osv. Tack för att ni kan tänka er att leva med oss ett tag till. Vi behöver er! Alla behöver alla, så enkelt och så svårt är det.
P.S. Se även tidigare inlägg. D.S.
Liked this post? Follow this blog to get more.