I den lilla bergsbyn Casares i Andalusien (ca 2.000 invånare) hade jag nöjet att besöka den mest spektakulära kyrkogård (cementerio) jag någonsin sett. Det var trångt trångt, men ack så vackert. Skulle inte ha något emot att vila här, när det är så dags. Ont om utrymme, som sagt, men i kremerad form störs man nog föga av en eller annan när-askad granne. Här är det Descansa en Paz (D.E.P.; Vila i frid) som gäller.
Här är porten till sista vilan:
Och när man kommer in ser det ut så här:
Kanske man kan hoppas på en gravsten likt denna:
Eller kanske rentav i stil med den allra snyggaste (originellaste åtminstone):
Utsikten från sistavilanplatsen är magnifik:
Jag avslutar med denna utsökt ödmjuka Kristusavbildning:
Liked this post? Follow this blog to get more.