… känner jag mig i stort sett oförmögen till allting. Natten till igår var värst. Först en halvtimme innan vi skulle gå upp kom jag på att pröva gammal beprövad teknik: För 2-3 år sen kom jag på att det absolut enda sättet att få mig att sluta hosta var att inta böneposition i sängen (exakt inriktning mot Mecka förmodligen mindre väsentlig): ligga på knä, med huvet i kudden. Just i den positionen hostade jag inte; kan kanske vara nåt med strupens vinkel, jag vet inte.
Och under över alla under: det fungerade den här gången också!
Ett problem är förstås att det är svårt att sova några längre perioder i böneställningen. 4-5 minuter går bra, men sen blir det värre.
Jag ska säga vad vi har att kämpa mot här vid vulkanens rand: för hög höjd (2200 m) för låg temperatur (12-13 grader såväl ute som inne) och för många j-a hostattacker som förtar alla möjligheter till en någorlunda dräglig nattsömn.
Det är bara de hårda grabbarna som klarar sånt, och till dem räknas knappast jag. Möjligen kan jag räknas in i de sega gubbarnas kader.
Liked this post? Follow this blog to get more.