För 12 år sen häckade jag bl.a. på ett vandrarhem i Santa Fe, New Mexico, USA. Jag fascinerades av en bild på väggen i mitt lilla rum:
I Spanien nyligen, alltså drygt tolv år senare, fick jag svaret. Det kom till mig i form av en glittrig inskription på en kvinnorygg, medpassagerare på den lilla båten vårt åttagubbiga sällskap befarit för att skåda grindval i Gibraltar Sund:
Så är det verkligen. Det psykologiska nuet är allt vi har. Vi kan blicka tillbaka till det förflutna, vi kan spekulera om framtiden visserligen. Men allt det där gör vi ju i det psykologiska nuet. Vi kan så att säga ägna vårt nu åt olika saker: fånga det direkt med våra sinnen, vara medvetna om det, befinna oss mitt i det (carpe momentum), drömma oss tillbaka, oroa oss för framtiden.
Men vi kan inte lämna nuet, aldrig någonsin.
Dessutom är nuet ett flöde, inte en stillastående punkt, vilket gör det svårt att greppa. Även om allt yttre tycks stå still, så rör sig åtminstone våra tankar och känslor inombords.
Så är det.
Så fick ni veta det också. Väl bekomme. Fortsätt att läsa bloggen regelbundet, så blir ni både klokare och visare.
Liked this post? Follow this blog to get more.