Uttrycket “ord och inga visor” är missvisande. Som om visor bara skulle bestå av små enkla melodier med lite ord som utfyllnad. Men det finns väl knappast någon musikalisk genre där orden är så betydelsefulla som i visan. Ibland berättar visorna historier. Den tragiska och dramatiska berättelsen i Ballad om briggen Blue Bird av Hull av Evert Taube ger mig tårar i ögonen… Nu igen! Efter så många år och så många lyssningar! Otroligt.
Men den där avslutningen, den är så magnifikt bra…
Gör som jag, lyssna en gång till, och se om ni kan hålla er torrögda.
På Spotify hittade jag bara två versioner av balladen om briggen. Dels Sofia Carlssons lyriskt vackra (glöm inte att klicka på den lilla mikrofonsymbolen nere till höger så får ni texten samtidigt som hon sjunger)…
…dels Joakim Thåströms och Imperiets oerhört dramatiskt mörka:
Liked this post? Follow this blog to get more.