Förlade min lilla kamera i en tätbefolkad stad i natt. Försökte gå tillbaka i mina egna fotspår, men visste från början att det var lönlöst. Jag hade varit på så många ställen, kom knappt ihåg var. Och massor med folk överallt, hela tiden.
Under sökandet efter kameran plockade jag upp en övergiven liten väska, handväska typ. Den stod där bara, lämnad. Ingen villl kännas vid den. Så jag tog upp den, undersökte innehållet (?! det borde jag väl gett fan i). I väskan fanns en liten lapp, med obegripliga ord. När jag stod och studerade lappen blev jag tilltalad av okända människor, som höll fram och visade mig att de hade liknande lappar. Men jag förstod dem inte, de talade ett främmande språk.
Plötsligt frågade jag en av dem på engelska vad man kallade de här lapparna för på holländska? (Måste således ha befunnit mig i en holländsk stad.) Det är ”ditch-lappar”, blev svaret. Det verkade röra sig om nån sorts kontakt-lappar; en som hade en lapp kunde ta kontakt med en annan som hade en liknande lapp, typ.
Att jag befann mig i Holland bekräftades på sätt och vis genom ett antal roddbåtar eller kanoter av tävlingstyp som radat upp sig tvärs över en kanal (Amsterdam?). De blev plötsligt överkörda av en stor båt som kom körande i rasande fart i kanalen. Vet inte hur det gick för roddarna/kanotisterna. Det var för mycket folk i vägen hela tiden, gick inte att se ordentligt.
Sen stötte jag helt oväntat på min familj i kaosvimlet. Jaha, hej hej, ja jag letar efter min lilla kamera, Z6II:an. Men den kommer jag självklart aldrig att återfinna i det folkträngsliga röran. Tur att jag har min stora kamera kvar i alla fall, Z8:an.
Sen vaknade jag. Och var glad att det bara var en dröm. Visste ju att kameran låg i tryggt förvar i köket.
Hade Sigmund F levat hade jag ringt upp honom och bett om en tydning av drömmen (jfr boken Drömtydning, 1900). Men han har ju varit död sen 1939 (rökte nog lite för många goa cigarrer). Och nån vertikal kontakt upp till himlen eller ner till helvetet har jag inte. Så jag får leva vidare i ovisshet.
Eller ni kanske har nån god tolkning av min dröm, kära läsare? Vad Sigmund hade sagt hade jag ändå inte trott på; han har ju hävt ur sig en oändlig massa galenskaper och tokerier, den mannen.
Roligt ändå när man kommer ihåg sina drömmar så där exakt, en stund efter man vaknat. Så har man nåt att fundera över och skriva om, när det för övrigt är helt urblåst i huvet…
Liked this post? Follow this blog to get more.